Kass!

Min fibro ger sig allt mer till känna. Det är svårt att förklara för dom som själva inte har det hur det känns.

Förutom den enorma och otroligt jobbiga tröttheten råkade jag ut för något igår som jag aldrig känt förrut.

Kramp i vaderna har jag haft av och till men igår fick jag kramp under foten och i en tå.

Det började med att mittentån började kännas konstig. Det kändes som om den liksom var i vägen och inte satt där naturligt. Jag låg och läste när detta började. Rörde på foten och viftade på tårna i hopp om att den skulle hamna på sin plats eftersom det verkade som om den låg helt fel.

Efter en liten stund kom krampen i fotsulan och mot tån. Och jag fick en liten känning upp mot vaden men låg totalt still. Tordes inte röra mig. Detta höll på en halvtimme innan det gav sig.

verkligen obehagligt.

Och jag hade blixtsmärtor eller vad man ska kalla det. Rätt var det var så kunde det hugga till av smärta i någon muskel. Det var mest på benen men även på armarna. Vissa triggerpunkter. Speciellt på knäna och armbågarna smärtar mest hela tiden.

Klockan var inte mycket. Strax efter 18 när jag hade lagt mig för att läsa lite. Och efter ett tag så somnade jag. Sov kanske någon timme och jag var så trött. Så jag gjorde mig i ordning för natten. Pratade lite med barnen och gick och la mig igen. Och läste lite till innan jag släkte lampan vid 10.

Och för första kvällen på länge så frös jag inte. I förrgår låg jag med dubbla täcken, fleecefilt och en annan virkad filt och min morgonrock på mig. Och så är det ofta. Jag fryser och fötterna är iskalla. Men igår kände jag mig varm tills jag vaknade någon gång i natt och frös som skam trots täcket. Så det var att leta reda på allt jag har i sängen och bylta på mig.

Somnade om och har sovit tungt tills klockan ringde och då ville jag bara kräkas av trötthet. Fattar inte att man kan må så här. Att man kan vara så otroligt trött. Och ändå har jag sovit mycket hela helgen. Så någon sömnbrist har jag ju inte i den bemärkelsen. Att vara trött för att man vet att man sovit för lite är ju en sak men att sova, sova och sova och ändå vara trött så att man är på bristningsgränsen. Jag får inte in det i mitt huvud att det kan vara så här.

Och idag så är båda mina händer liksom domnade. Känns svullna med ser inte svullna ut. Det sticker i dom och i fötterna. Och så den här blixtsmärtan som kommer än här och än där. Man är helt oförberedd och helt plötsligt så hugger det till i benet och försvinner lika snabbt för att sedan komma i en arm.

Och så har man den "vanliga" värken. Den som är där svagt (tack och lov) men finns där hela tiden i ryggen, axlar, leder osv.

Och icke att förglömma - huvudvärken. Som plötsligt är där och så försvinner den, kommer tillbaka och försvinner och allt inom bara typ 10 minuter.

Jag är så less på detta!! Vill känna mig normal. Fan - jag ser ju normal ut. Jag låter normal. Ingen kan se att jag har detta. Men ändå så har en demon tagit min kropp i besittning. Och om det ändå hade varit en demon som kunde drivas ut med vitlök, kors och vigvatten.

Och så har vi då det andra också!

Min magkatarr, min oro, ångest och rädsla som ligger som en ok över mig. Försöker tro att allt ska lösa sig och ena stunden så har jag den tron. Allt löser sig. Och nästa så känner jag mig bara förtvivlad och tror det värsta.

Tänk om man bara kunde få fly bort till en öde strand, ett lyxhotell och bara få vara utan måsten, krav eller annat som stör ens hjärnverksamhet. Sol, värme och härligt blått vatten.

Har även tankar där det oundvikliga kommer upp. Tänk om jag får ett jobb. Ett jobb som jag kommer att älska. Ett jobb som kommer vara toppen och min kropp kraschar. Hur ärlig ska man vara när man söker jobb.

Om jag säger att jag har fått Fibro. Kommer dom då dra ett rött streck över min ansökan just pga detta.

Och om jag inte säger något och jag blir sämre. Kommer man då avskeda mig på falska förespeglingar. Att jag undanhållit viktig information.

Lyssnar på nyheterna och det är ju så mycket prat om krisen, arbetslösheten hela tiden. Och det finns så många arbetslösa att välja mellan om när man ska anställa. Så här sviktar ju mitt självförtroende igen.

Så det är tungt just nu.