Ibland så tar man saken i egna händer - trots att dottern då tycker att f*n vad jag lägger mig i säger som barn brukar göra från tidig ålder.Kan själv!
Tydligen inte säger jag.
Jag sms:ade henne i morse och frågade om hon ringt läkaren.
Sms:ade igen och frågade om skolsystern eftersom jag då kollat skolans hemsida och hon ska vara på plats hela dagen.
Dottern ringer och ska gå till skolsköterskan, lovar att ringa upp och det gör hon efter att hon suttit utanför hennes dörr där det lyser upptaget i 45 minuter. Och då måste hon gå därifrån för dom ska iväg med klassen.
Då tycker mamma att då kan du ta henne när du kommer tillbaka eftersom hon är där till 4 men se det gick inte för dom slutade efteråt och hon hade ingen lust att åka tillbaka till skolan.
SUCK!
Då mailar jag skolsköterskan och frågar när min dotter kan få träffa henne och vad problemet gäller.
09:30 imorgon får jag till svar. Ringer dottern och hon suckar djupt. KAN SJÄLV JU!!!
Tydligen inte!
Men hon börjar inte förrän senare, vet inte hur bussar går etc etc. Skiter jag fullständigt i. Du har en tid - ta den!
Och hon tackar så mycket och om det är med drypande ironi eller på riktigt kan jag inte avgöra per telefon.
Men jag känner mig nöjd i alla fall.
Sonen har frusit och svettats omvart annat hela morgonen. Det blir att besöka apoteket på vägen hem för lite febernedsättande piller.
Och då jag ändå är där så ska det köpas något annat som jag verkligen inte känner för!Xyloproct heter det och har aldrig använt det förr eller något liknande men enligt FASS så kanske det finns ett behov av den med tanke på att jag såg blod idag när jag var på toa.. Stolpiller eller salva. Det är frågan. Och jag är inte så pryd av mig men tanken på att diskutera ev hemorrojder med personal på apotek så andra kan höra känns inte riktigt lockande.
Som för att smörja innanmätet så dricker jag en kopp te med bregott i! Och undrar i mitt stilla sinne hur mycket man ska kunna tåla. Droppen har liksom börjat rinna över nu.
Hej, förstår dig precis! Det var exakt samma sak för mig. Läkaren sa att det inte var reumatiskt men hittade inget fel. Krävde tid hos rematalogen då jag letat info på nätet och förutom mammas diagnos och pratstunder, kände igen mig direkt genom informationen. Jag har också haft ryggproblem sen tonåren, sen har jag haft nu på senaste problem med axlar och knän och en del negativ stress :( Vissa dagar känner jag mig som 20 och andra som 90, fruktansvärt! Startade bloggen för att kunna nå ut till andra, men trodde absolut inte att jag skulle få sån respons så snabbt! Jättekul att träffa andra som också har fibro, medan man söker efter ny info. Tråkigt bara att så många ska lida av fibro. Med risk att låta exakt likadan :/ Så tycker jag också tröttheten är det värsta, värken kan man leva med. Så van vid den. Men att vara så trött!! Helt otroligt. Sköt om dig!
SvaraRadera