Annorlunda familjer

Jag tittar på familjen Annorlunda. Det blir oftast på webben dagen efter. Och det gjorde jag igår samtidigt som jag plockade undan efter middagen.

Jag hade nog aldrig klarat av att ha så många ungar. Har aldrig varit den där barnkära typen som ung. Hade i och för sig inte så mycket barn runt omkring mig heller så det blev aldrig lekar som mamma, pappa, barn. Och så har väl andra delar av min uppväxt också spelat in skulle jag tro om man är amatörpsykologisk.

Min fd svärmor sa när vi hade fått vårt första barn att hon trodde att exets lillebror skulle bli först med att få barn eftersom jag inte verkade vara en mammatyp.

Och i mina tankar på framtid så såg jag väl inte mig som en typisk mamma men till sist kom mammakänslorna och barn skulle jag ha. Så när jag var 26 föddes mitt första barn. Och det var helt fantastiskt. Så efterlängtad, så överväldigande.

Mina barn planerades länge och väl och jag hade en dröm om att bli gravid vid en viss tidpunkt och mitt barn skulle födas på våren och hela långa sommaren skulle bli en enda dröm.

Nu gick det inte så enkelt. Det blev istället temperaturmätning och annat tills jag läste att äggen lever ungefär en vecka och spermier 1 dag. Det blev sex varannan dag och pappan blev till sist inte lika villig som från början. Det tog på kraften. Men det lyckades och en julidag efter den varmaste sommaren på länge såg dottern dagens ljus.

Och så skulle nästa barn planeras in för att hamna inom ramen för föräldrapenning och annat. Ville ju behålla samma peng som för första barnet så inom 2,5 år skulle man ha nästa barn om jag inte minns helt fel.

Så på det igen och nu visste vi ju hur vi skulle göra. Sex varannan dag. Blev gravid, lycklig och fick missfall. En chock som jag inte kommer glömma. Den känslan då jag satt på toaletten och förstod att där i holken låg mitt barn var fruktansvärd. Smärtan, blodet, sorgen. Den var jobbig.

Men vi gjorde nya försök och så kom sonen 9 månader senare och inom tidsplanen. Sen har jag varit nöjd. Har aldrig känt att åh jag vill ha fler barn som en kompis alltid kände. Vi hade barn i samma ålder och hon suckade och sa alltid när hon såg bäbisar att åh jag vill ha en till men det blev aldrig så. Men hon hade alltid massa barn hemma hos sig. Det var kompisar som behövde barnvakt, hennes barns kompisar och ibland fattade jag inte att hon orkade med. Men hon hade mycket väl kunnat bli en sån mamma som skulle kunna ha en jättefamilj. Om det inte hade blivit skilsmässa istället. Men hon träffade en ny man med tre barn. Så dom är ju en storfamilj.

När jag tänker mig att kanske man eventuellt skulle skaffa sig en ny man så tänker jag att han får inte ha små barn.

Och så ser man då dessa som har så många och kan inte göra annat än att beundra. Och det jag fäster mig tydligt vid är detta att ha egentid med barnen. Och hur familjen med alla sina tvillingpar som också har dom stora barnen - tonåringarna och hör hur dom pratar så mycket om att dom vill ha egentid med sin mamma och hur mycket det är värt. Även de andra familjerna pratar ju också om det. Och att dom stora får stå tillbaka för dom små.

Och varför tänker jag på detta just nu. Jo jag har egentid med sonen eftersom han valde att stanna kvar hos mig nu när han inte är helt frisk istället för att åka hem till honom. Dottern hämtades upp igår. Och nu får han egentid med henne också. Vilket är jättebra. Speciellt när styvdottern inte heller är hemma utan bor i sin pappas lägenhet under en tid då han är bortrest.

Och det är så mysigt att ha den där egentiden. Även om vi inte gjorde så mycket ihop men vi käkade och pratade lite och det behövs inte så mycket ibland. I en viss ålder så är ju speciellt sonen inte så villig att gå på bio eller så med mamsen. Men vi har ju kunnat haft den här tiden också när vi kört till match.

När dom var mindre så kunde det räcka gott med att bara åka och ta en fika. Och det är ju något som dottern fortfarande kan göra med mig.

Jag hoppas och tror att mina barn tycker om att ha den här egentiden med mig också och jag vet att dom tycker om att ha det med sin pappa. Där är ju sitsen en annan då han är omgift så det blir liksom inte lika ofta fokus på bara dessa två. Men nu ska dom till helgen få umgås och göra en liten resa till Danmark - bara barnen och deras pappa. Det gillar jag!

Så egentid med barnen är viktigt!