Hjärnsläpp

Mitt minne har kraschat.

Vaknar i morse, snoozar och till sist kliver jag upp. Och hankatten har varit och trampat på mig och velat gosa. Och som vanligt så är det maten som hägrar -kissarna får mjukmat varje morgon annars är det torrfoder. Och båda katterna brukar fara runt benen.

Men inte i morse. Då hade jag bara hanen. Ja ja den andre ligger väl och drar sig lite någonstans. Går runt och hämtar kläder från tvättstrecket nere, går upp och jag hör en liten bjällra och tänker att nu kommer hon nog snart - hon har väl också legat och snoozad. Jycken tex kliver ju inte upp förrän jag satt på mig skorna och knappt då. Han ligger och trynar i sängvärmen och lämnar den motvilligt.

Går in i duschen - snabbdusch och ut. Fortfarande är hon inte vid maten och hon brukar också vara vid ytterdörren och vill ut.

Jag hör bjällran och så ser jag helt plötsligt henne. På utsidan, på fönsterblecket i köket där dom brukar sitta då man vill in.

Herregud - jag glömde ta in henne igår kväll!

Öppnar dörren och in kommer hon, kall och hungrig. Hade ju inte ens låst ytterdörren eftersom hon skulle ropas in.

Hur kunde jag glömma detta?

När jag bläddrar bakåt i minnet så kommer jag ihåg hur båda katterna gick ut och hur jag släpper in hanen men honan syntes inte till så jag tänkte att jag borstar tänder och gör mig iordning och så ska jag öppna dörren och så kommer hon nog.

Och så glömmer jag detta. Kan ju inte skylla på att jag var dödstrött för sen låg jag och läste en stund.

Jag har så dåligt samvete för detta. Stackars lilla kisse. Men hon har nog legat i sin korg under tak på altanen som är bäddat med filtar och annat så det har ju inte gått någon jättenöd på henne.

Så det var tur att vi inte fått något eländigt väder i natt. Och hon fick skinka också när hon kom in och det får bli mycket mys ikväll. Nu är dom inne i alla fall. Hanen gick ut men kom snabbt in igen. Känns bra när man är borta hela dagen.

Och här nedan är en bild som tydligt talar om hur jag ofta känner mig. Yrslig. Det sveper förbi mig som en aning bara då jag sitter och jobbar.

Jag snubblar inte men det är en känsla i kroppen som jag har. Otrevlig är den i alla fall.