Jag satte på mig bekväma walkingskor, gjorde ordning radion i mobilen för att lyssna på under promenaden och så gav vi oss av.
Jycken lyckligt nosande på varenda fläck som går att nosa på. Och denna gång vek vi av mot centrum. Man kan ta en runda dit och komma förbi kyrkogården och vända en annan väg hem till mig. Det var planen och det kändes så bra.
I 20 minuter. Då började jag känna magen bråka. Attan också. Det är så typiskt. Allt kändes så bra, det kändes som en lätt promenad. Länge sen sist och så kommer då sånt här.
Att ha IBS är ju som ett lotteri. Man vet ju aldrig när man går på en nit eller när det är en vinst. Ibland vet jag ju att det här känns inte bra. Toabesök är ett måste inom det närmaste. Men denna känsla var långt borta idag. Och ett toabesök hade redan klarats av tidigare. Så saken borde ju vara utförd om man så säger.
Samtidigt vet jag ju att en aktivitet kan sätta igång magen. Och så var då fallet denna gång.
Vi vände tillbaka över ett gärde och det var lite småsvettigt och jobbigt. Hoppades av allt vad jag var värd att jag inte skulle träffa på någon och på så sätt bli sinkad.
Till sist hemma. Hitta nyckeln - snabbt och i vilken jädra ficka av alla 6 stycken låg den i??? Och direkt på toan.
Och jag kan tycka det är orättvist då magen varit i bra skick i flera dagar.
Och så avundas jag dom som kan gå efter klockan. Nu är det dags. Sonen har en sån tid vid 11 på kvällen har jag upptäckt. Och den upptäckten tyckte han var jobbigt att höra om att jag lagt märke till för han har inte tänkt på det - men varför skulle han??
Att jag märkte det är för att han gått in på toan bredvid mitt sovrum. Och inga ljud har hörts men han har ju varit där länge och en dag tog han tidningen med sig. Därför tänkte jag på det. Att det måste ju vara så ultimat skönt för honom att gå och lägga sig tömd och nöjd.
Ja vilket skitsnack det blev!
Dottern kom hem utan något shoppat, det hade inte ens blivit något tittat utan hon och en kompis hade bara gått omkring, pratat och umgåtts. Det var länge sen det var dessa två helt själva.
Sen så fick jag hämtat henne och körde henne till affären för hon ville ha något gott inför kvällens tv så det blir sällskap framför melodifestivalen ikväll.
Ringde sonen och frågade om han skulle hämtas samtidigt men det skulle han inte och om han ens kommer hem ikväll vet jag inte än. Får ringa honom sen.
Och när vi åkte hem jag och dottern så pratade vi om ljuset. Om hur man märker att det nu är ett annat ljus. Såg igår på solen upp och ned och det är ca halvtimmen som ljuset ökar med nu.
Det är så skönt!
Och idag har jag ändå en fantastisk dag. Känner mig så pigg - det där med magen är en bisak för det har jag haft i över 20 år och ändå vant mig vid. IBS är jag. Men allt det andra - det är inte framträdande idag.
JIPPI!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar