Sömn

Tröttheten fanns där när jag gick och la mig. Klockan var nära 23 och det är sent! Alldeles för sent för att jag ska ha en chans att vakna pigg. Men hyser en förhoppning om att idag kommer jag somna så fort jag lägger mig på kudden så trött som jag är.

Släcker lampan direkt, inte läge för att läsa, Har radion på istället. Lite mysigt med svagt ljud med musik så till natten. Jycken lägger sig tätt på ena sidan, ena katten lägger sig på min höft/rygg. Vem behöver vetevärmare?

Hör hur Karlavagnen tar slut och nya program tar vid, lyssnar inte koncentrerat utan det är något som finns där i bakgrunden, en vana jag haft sen ungdommen. Nu är klockan över 12. Känner hur det börjar bli ångestfyllt i sängen. Den känns obekväm på något sätt, det är varmt, katten får flytta på sig och jag snurrar runt, provar en den ena sovställningen än den andra. Jag sover mest på mage så det är ju höger eller vänster med ansiktet.

Klockan går och jag får ingen påhälsning av John Blund trots att jag känner mig som i ett komatillstånd.

Och i detta tillstånd så vet jag att det kommer bli hemskt när klockan ringer i morgon. Samtidigt så blir andra känslor så tydliga. Det kommer en knivskarp smärta i knät under några sekunder som sen försvinner. Ryggslutet värker och så sticker det i fötterna, den känns än här och än där.

I allt detta kommer känslan av att man behöver gå på toa. Stapplar upp i mörkret, katten gillar inte att man tar bort den plats han valt för sin nattsömn. Så hon väljer att gå någon annanstans. Jycken - han är trogen han. Vet inte hur nära han kan lägga sig. Ibland är det jätteskönt med den värmen men ibland blir det för mycket.

Till sist går jag och hämtar en cd-bok. Det kanske kan göra susen. Att lyssna på en röst som läser. Brukar inte kunna lyssna på böcker genom att bara ligga och lyssna - jag brukar somna då även om jag inte vill så kanske det blir så nu också. Och boken är ny så den är inte spännande ännu och till sist så känner jag hur jag tappar fokus på att lyssna och äntligen kommer han som ska sätta grus i ögonen och få mig att somna.

Och så kommer då den hemska stunden - det blir morgon. Vaknar av att en av katterna knaprar torrfoder och vet då att nu är det snart dags för att klockan ska ringa. JAG VILL INTE!

Och det händer allt för snart och jag ligger och snoozar i ett försök att vakna till. Var 5:e minut ringer klockan. Idag 5 gånger innan jag tar mig upp.

Gud vad jag hatar mornar!

Först ska katterna ha sin mjukmat. Det har dom vant sig vid att så är det och banne mig om jag missar det. Konstigt nog så är det först när jag kliver upp som det är som ett tecken. Sover jag längre så väntar dom. Även om det kan komma protester ifall det dröjer allt för länge. Hanen han hoppar på mig och honan hon går omkring och protesterar högljutt men det händer inte varje gång.

Efter detta så hägrar duschen. En het dusch för att få fart på den blodet i den stela kroppen. Har läst att man ska duscha varmt på morgonen för att piggna till. Tvärtemot vad jag fick höra då man var ung (yngre). Då skulle duschen vara kall för att man skulle vakna på morgonen.

Nej, en het dusch så att det nästan är för hett. Idag fick håret sitt också. Sen borsta tänder, på med kläder, snabbt blåsa igenom håret, hämta matlådan ur kylen, göra iordning 2 mackor till frukosten som äts på jobbet. Och jag är klar för att åka. Allt på ca 30 minuter.

2 mil senare är jag på plats och det är tungt. Ögonen svider, humöret sviktar, axlarna värker just nu och det kommer små attacker lite här och där på kroppen som försvinner lika fort som dom kom. Fötterna sticker. Och huvudvärk. Den gjorde sig påmind redan i bilen.

Inte ens en kopp kaffe och smörgåsarna har fått mig på bättre humör och piggare. Och jag fryser idag. Käkarna är snart gäspade ur led, ögonen tåras varje gång.

Det kommer bli en jobbig dag!

Men kanske, kanske kommer jag att ikväll få känna den där underbara känslan av att bara somna in så fort man har lagt sig istället för att ha den här svårigheten att somna. Tyvärr så är det mer av det senare. Svårigheten att somna trots att man är så trött. Det är alltså inget nytt för mig. Det är ofta så. Och det är ju inget som får mitt trötta jag att bli pigg.

Förr trodde jag att det berodde på att jag helt enkelt hade fyllt min sov-kvot. Och därför inte kunde somna.

Sen så hade jag perioder då jag hade alldeles för mycket att tänka på som malde i huvudet när man la sig.

Sen kom depressionen och det satte sömnen helt ur spel. Svårt att somna, vaknade vid vargtimmen varje natt och låg vaken ett par timmar och fick förutom allt annat ångest över att inte kunna sova.

Insomningstabletter fick hjälpa till men vargtimmen den fanns där ändå.

Och jag har haft såna tabletter kvar och har tagit en nu då jag känt behov. Trött som attan men svårt att somna. Och dom har inte hjälpt!

Så jag har två tröttheter att kämpa med. Den som kommer sig av att man sover för få timmar och den som hör till fibron. Fibrotröttheten då man kan sova hur många timmar som helst men ändå inte känna sig pigg. Och man kan somna om bara någon timme efter att man har vaknat.

Jag avskyr denna känsla av att vara trött på morgonen, på förmiddagen, på eftermiddagen, på kvällen, på natten - hela tiden.