Denna dag

I dag har jag tillbringat min förmiddag med ett besök hos min läkare på gottfries kliniken. Ett uppföljningssamtal.

Sist så togs det blodprover som nu analyserats men inga av dom visar sig ha några större brister. Utan jag ligger som man ska.

Så det känns som alla andra prover man tagit genom året för både det ena och andra för att försöka hitta anledningen till de smärtor man har och inget visar på något fel. Alla prover är så bra så. Inget fel någonsin. Och ändå är det något som är så fel.

D vitamin är lite lågt dock men det är ju vinter och mörkt så det var inte så konstigt. D-vitaminer finns i fet fisk, trattkantareller och ägg. Men för att få i sig den rekommenderade dagsdosen ska jag äta 35 ägg och vem gör det??

Och de d-vitaminer som finns på apoteket är för låga och jag skulle behöva äta minst 5 tabletter istället för 1 om dagen.

Hälsokosten har också i rätt doser men som man sa att där vet man ju inte vad som mer finns i tabletterna. Men om jag ville så skulle jag testa.

Fick även recept på propavan så jag ska kunna sova bättre om nätterna. Och jag skulle öka dos på Citalopramen som jag redan äter fast i låg dos för jag hade ju hoppats på att trappa ner. Vilket ser ut som om det blir då helvetet fryser till is.

Då kanske jag mår bättre ångestmässigt också. För jag mår inte bra där heller. Har liksom en klump i mellangärdet och känner att magen har oroskänslor. Igår ville jag bara kräkas av dom. Så kändes det då. Oro, klumpen i magen för att bli sämre, att inte orka, för att denna trötthet ska ta knäcken på mig.

Hur ska jag då fixa livet. Jag har ju bara mig själv att förlita mig på. Bara en inkomst vilket är tufft nog ändå att hantera utan att behöva oroa sig för fibron.

Och med all denna oro så ballar magen ur också. IBS'en är inne i en extra kass period just nu. Inte ens bomull är mjukt nog. Det är mycket spring på toan.

Och jag är så less på mycket. Less på jobbet, less på kollegor, less på mig själv, less på vikten som ökar, less på fibron - ja listan kan göras längre.

Och jag vill så mycket. Jag har möbler som jag skulle vilja ta och måla och fixa till men det kommer inte mer än till tanke. Tittar på dom när jag kommer hem men mer blir det inte.

Har kompisar som jag skulle vilja hälsa på men det blir aldrig något av det heller.

Sen så mår ju många lite kasst den här årstiden då det inte är annat än grått och trist. Många är det som känner sig energilös och bara väntar på att få ljusare dagar med lite mer sol. Men jag hör ju inte längre till dessa. Jag har ju hamnat i ett annat fack nu om man nu ska placeras någonstans.

Jag hoppas ju verkligen att jag ska tina upp i takt med att dagarna blir ljusare och solen strålar värmer.

Och jag gick uppför en trapp - lång - på lunchen med jycken. Sen är det liten backe. Och när jag kom upp på det som är lite mer flackt så andades jag som om jag hade sprungit maraton. Och nu nästan 2 timmar senare så känner jag av den där tröttheten man har i bröstet som man kan få efter att man gjort något ansträngande. Den känslan kan ju vara en skön känsla när man vet att man har gett allt på step-up passet tex. Men nu. Nu är det bara en ångestkänsla att jag är så katastrofalt kass. Inte ett uns.... och nu kommer jag inte ens ihåg vilket ord jag ska använda men vet ju så väl vad det heter. Fan!

När man orkar mycket. JAAAAAA - Kondition heter det! Suck! Så här är det så ofta och jag fattar inte varför egentligen. För min hjärna ska ju enligt allt vad jag läst om fibro inte ha några tecken på neurologiska skador och ändå så tappar man minnet. Det blir värre och värre för varje gång jag väljer att ta just den här turen på lunchen - det blir bara jobbigare och jobbigare.

Så detta inlägg blev en klagolåt ordentligt. För just nu så är inte så mycket positivt.

Ful

Fet

Fattig

Fibrodiagnostiserad

Funktionshindrad

Förtvivlad

Förbannad

Men jag skulle vilja känna mig

Fin

Frisk

Förmögen

Fantastisk

Förtjusande

Förälskad

From