Bakslag

Att jag ens försökte tro mig att monstret fibro bara var något som monster brukar vara - en ren inbillning så fick jag det klart för mig rejält att så var inte fallet.

Efter att söndagen var en bra dag ur alla synpunkter så hade jag igår knappt märkbara men ändå kännbara små yrselsattacker på jobbet. Så började det.

Vi har bokslutsarbete och en kille från HK i Tyskland är här och jag kom från jobbet 20 minuter sent. Så koncentration gäller. Prata engelska gäller. Kände mig mör när jag åkte från jobbet. Hungrig och trött.

Barnen hade förberett middagen hemma som jag bett dom om för att det inte skulle bli alltför sen middag. Skalat potatis och gjort sallad. Men vi åkte först för att hämta deras väskor hos pappan. För han kunde inte köra ner dom sa han pga ett möte. Visst tänker jag då hämtar jag dom om han inte kommer hem förrän sent. Jo jädrar - mötet var klockan 15 och han var hemma. Så han hade kunnat köra ner väskorna om han velat. Ja ja.

Middagen blev klar till sju. Klyftpotatis, benfri kotlett, bea-sås och sallad. Smask! Och efter att ha plockat undan så la jag mig för att läsa för det var inget på tv som jag ville se.

Jag hade redan när jag kommit hem börjat få värk i kroppen som kändes som en blandning av träningsvärk och växtvärk.

Ligger och läser, boken är spännande men jag är så trött. Värken känns. Går och gör mig i ordning för natten och klockan är bara 21. Läser en stund till innan ögonen i stort sett faller ihop.

Men sen var det stopp. Jag kunde inte somna. Jag har legat och vridit mig, vet att jag somnade till i kanske 5-10 minuter, föll så där skönt ner i sömn för att vakna till. Sen har jag hållit på så här hela natten. Vaknat massor av gånger och haft svårt att somna om. Och det har varit så varmt medans jag igår frös som attan.

Och det tär ju på psyket för att man funderar ju på hur trött man ska nästa morgon. Vaknade en halvtimme innan klockan skulle ringa. Jättetrött och skulle vilja somna om men det gick inte.

Kroppen värker idag också. Det är armar, axlar, nacke, rygg, ben, .... fan överallt. Och det går liksom runt. Och det sticker i fötterna.

Och jag fattar inte hur jag ska orka hålla mig allert hela den här dagen. Revisorn kommer också idag och det ska vara klart.

Och jag hoppas verkligen att jag får en god natts sömn i natt. Jag behöver det. Finns inget värre än att snurra värre än en karusell i sängen i ett försök att somna. Och jag brukar inte tända lampan och göra något annat en stund. Nej jag ligger och blundar och försöker slappna av i hopp om att falla ner i sömnen.

Skulle kanske behöva något för sömnen. Insomningshjälp.

Fick såna när jag mådde som sämst när jag var deprimerad och har haft kvar ända till nyss men då jag senast tog en sån tablett så hjälpte den inte. Det tog lång tid innan jag somnade ändå men jag sov hela natten utan att vakna.

Nästa vecka ska jag på återbesök på Gottfries Mottagningen får prata med dom där om detta. För om jag fixa smärtorna behöver jag i alla fall få ha min sömn. Och det är så motsägelsefullt. Ibland så sover jag ju jättebra, jättelänge, jättemycket och är ändå så trött. Ska det vara min lott här i livet nu. Ständigt trött.