Trots 8 timmars sömn så är det en plåga att behöva kliva upp och ur sängvärmen. Vaknade till tidigt och med liten skräck att jag försovit mig men klockan visade att det var mer än 15 minuter tills den skulle ringa. Sen hörde jag hur någon av barnen släppte ut en av katterna från sitt rum - det visade sig vara sonen som blev väckt då hon tyckte att "kom igen nu - jag är hungrig" jamandet måste göra susen - vilket det inte gjorde - hon åkte ut. Så hon kom ner till mig istället. Men hon rör sig bara runt och under sängen - kommer aldrig upp i den för där ligger husets herrekatt. Han har varit så mysig i natt och velat komma in under täcket och kurra. Jycken han huserade hos dottern.
Tände lampan i hopp om att ljus skulle få min hjärna att piggna till. Och det hjälpte - not!
Upp och väckte ungarna, ner och gav katterna mat, fixade smoothie, plockade fram frukost till sonen och in i duschen. Puh!
Och allt flöt som det skulle. Vi kom i tid till sonens tåg, släppte dottern vid sin skola och sen ut på motorvägen. Idag var det rätt mycket trafik men boken är spännande så det gör nästan inget :)
Sen är man ju en vanemänniska. Och snopen blev jag när kollegan tagit "min" parkeringsplats. Jag kände mig nästan bortkommen. Hon hade märkt det när hon stannat bilen men också trött så hon orkade inte flytta - inte för att det gör så mycket men som sagt man är ju en vanemänniska.
Och nu är det en ny lång dag på jobbet och jag ser fram emot att få gå och lägga mig igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar