Utmaning

På svägerskans blogg så hittar jag detta - en utmaning.

Vad gjorde du för 5, 10, 15 och 20 år sedan?

Inte helt lätt men här kommer mina svar.

1988 - 20 år sedan

Då hade jag flyttat från norr till västkusten och blivit sambo med ex-maken som jag träffade genom en kusin på mitt jobb på en fest. Vi träffade 1987. Vi var unga, förälskade och livet lekte. Vi hade vår lilla 1:a. Jag jobbade på bemanningsföretag och vi planerade för framtiden.

1993 - 15 år sedan

Vi hade blivit en familj. Dottern var 3 år, sonen var 1. Vi gifte oss borgligt och hemligt. Gjorde en liten weekend tripp till Danmark med våra vittnen. Bostadsytan ökade i takt med barnen. Vi hade bott i en 2:a och nu i en 3:a. Jag var mammaledig men skulle börja en utbildning för friska upp datorkunskaperna. Det var nu windows som gällde istället för den dos-miljö jag jobbat i. Och barnen började på dagis. Och brodern ringer och berättar att jag ska bli faster :)

1998 - 10 år sedan.

Barnen växer och dottern hade gått i skolan något år och sonen skulle börja. Jag jobbade fortfarande på bemanningsföretag eller var det då jag gick en annan utbildning - kommer faktiskt inte ihåg. Men jag gick i denna veva en utbildning via komvux. Eftersom jag sagt upp mig från arbetat på bemanningsföretaget med fackets goda minne. Då kom nya regler om att få stämpla upp och facket ville sätta press på bemanningsföretaget att erbjuda garantilöner. Jag hade inga större ambitioner med att studer. Inga planer på högskola eller så men det var rätt kul. Träffade nya människor och hade mycket tid med barnen. Inget speciellt hände i alla fall.


2003 - 5 år sedan

Vi hade sen några år flyttat till hus. Och vi trampade på i gamla hjulspår. Vi renoverade vårt badrum och det blev en dröm. Vi bytte fönster och fasad på huset och jag petade i trädgården och försökte få ordning där.

Att detta skulle bli mitt mörka år - det fanns något i luften som gav i från sig att det var något på gång. Det fanns en späning, något man inte kunde ta på - men jag kunde ändå inte tänka mig detta eller så ville jag inte tro det. Jag trodde nog att vi skulle fortsätta i våra hjulspår med våra ingångna skor.

Maken ville skiljas (träffat en annan) - en som jag trodde skulle kunna bli en nära vännina eftersom vi lärde känna varandra först.
Bomben släptes någon veckan innan vi skulle fira 10 årig bröllopsdag och några fler veckor innan vi skulle ha åkt utomlands och firat.
Djup depression fanns sen hösten innan då själen förstod att det inte stod rätt till men inte hjärnan. Vad var meningen med livet?? Var livet något för mig?? Kurator och medicin
Skilsmässa - en ful. - tyvärr fick barnen se och höra för mycket.
Flytt
Allmänt kaos, bitterhet, hat och en ickefungerande relation med exet
Blev varannanveckas mamma.
Ett år med så många tårar!

Men några ljuspunkter detta år fanns det.
Jag tog barnen och åkte på resan istället - vi behövde något annat att tänka på.
Jag hittade mitt drömhem
Jag fick lilla jycken och stora jycken
Hade ett jobb som jag trivdes med
Familjen kom och hälsade på i nya hemmet och stöttade.
Jag åkte till familjen med barnen under julen


Och nu 2008.

Jag bor kvar i mitt drömhem - mitt lilla röda hörnradhus med vita knutar intill en lugn och rogivande å - en underbar miljö. Ett hem som jag inreder efter min smak och som har en liten täppa - inte så stor men jag har stora planer för den. Men det stannar oftast vid planeringsstadiet. Men jag kan sitta ute och dricka kaffe i solen på morgonen. Jag kan känna gräs mellan tårna, jag kan skotta snö :). Jag kan sitta och mysa i kvällssolen efter jobbet. Och hade jag inte haft detta hem så hade nog min läkningsprocess varit en helt annan.

Stora jycken fick gå till hundhimlen för några år sedan. Lilla jycken är välmående och till familjen idag tillhör också en katt. Ungarna är inte ungar längre. Dottern blir 18 i år. Sonen fyller 16. Dom bor hos mig varannan vecka. Och driver mig till vansinnets gräns titt som tätt och där kan man sakna att ha någon att stötta sig mot när det sker. Att man skulle ha haft deras pappa där. Varit en familj som normen är eller att skilsmässan varit ett gemensamt beslut. Att vi hade pratat igenom det och kommer underfund om att det vore det bästa för oss båda. För jag kanske att vi hade varit skilda idag ändå. Det var kanske oundvikligt men den hade kunnat skötas mycket snyggare och vi hade kunnat vara vänner

Men inte ens för alla pengar i världen skulle jag kunna tänka mig att bilda en familj igen med honom. Nej - det är ett kapitel i mitt liv som lagts bakom mig. Idag är han ingen som attraherar mig alls.

Jag har hämtat mig från det trauma det var att fått uppleva 2003. Även om jag idag fortfarande inte har en jättebra kontakt med exet. Vi undviker den. Och den sk vänninan är idag hans fru och henne har jag inte tittat på eller pratat med sen 2003. Bittert - ja!

Men jag trivs bra med mitt liv idag - jag saknar inte ett förhållande. Jag trivs bra med att vara själv. Det enda jag saknar är att ha en lön till i hushållet. Det är inte lätt att vara ensamstående och ha sin familj långt ifrån men det går. Och det går bättre och bättre för varje år bort från 2003 som man kommer.