Det är så hemskt

Först så kom morden i Arboga.

Sen kom morden strax intill.

Och nu kommer den försvunna flickan Engla.

Så mycket tragik på kort tid.

Och detta är ju inte det enda som händer som är fruktansvärt för de som drabbas och deras anhöriga.

Tänker också på pojken som drunknade efter att ha gått fel på isen.

Det har varit och är alldeles för mycket.

Det som slår mig är att nu har mediafokuset släppts lite på Arbogahändelsen. Det är inte stora rubriker längre utan fokus ligger nu på nästa tragiska händelse.

Samtidigt så läser man ju det som skrivs och man är tacksam för varje dag man vaknar och man har sina barn hos sig friska och välbehållna trots att man ibland skulle kunna ge bort dom för att dom driver en till vansinnets kant men det är väl så det ska vara. Man älskar dom ändå.

Och allt detta prat om curlingföräldrar att man kör sina barn hit och dit nu för tiden. Att det är en orsak till att barn idag rör sig för lite. Barnen ska gå och cykla och............

Men jag skjutsar och hämtar mina barn för det sitter där bak någonstans - tänk om något skulle hända. Då är jag en curlinförälder hellre.

Jag kan inte ens föreställa mig hur Englas mamma har det just nu - bara att det måste var fruktansvärt, overkligt, hemskt, helt enkelt för jävligt.

Och jag kan inte heller tänka mig hur det känns för den överlevande mamman, hennes anhöriga och alla andra som förlorat sina nära och kära i en tragedi, olyckshändelse eller brott.

Och jag är tacksam för varje dag som jag slipper den erfarenheten.

Och när allt sånt här hemsk händer som man fasar och ryser för kan jag fundera på varför jag läser alla böcker om brott, olyckor och annat hemskt. Vad är det som lockar mig??? Vad är det som gör att jag väljer den där boken om barn som försvinner istället för den romantiska pojke möter flicka lever lyckligt i alla sina dar bok.

Och vi är ju många som läser den typen av böcker. Kriminalromaner, deckare och annan sk spänningslitteratur har väl aldrig haft sånt utbud som nu. Och ständigt kommer det nya.

Jag skulle ALDRIG vilja uppleva det som jag läser om. Men ändå så kan jag sträckläsa och jag har som ni vet ständigt nya böcker på gång.

Och just nu läser jag en bok om en bortrövad 14-årig flicka. Tagen av en pedofil. Och det är fruktansvärt.

Men det kanske är för att man på så sätt distanserar sig. Man läser, tänker att det är påhittat och det kommer aldrig drabba mig. Eller????

Det finns säkert någon studie någonstans varför vi väljer att läsa om så otäcka saker. När världen runt omkring har tillräckligt med sanna historier.

Jag kan själv inte ge någon bra förklaring när det gäller mina läsval. Jag gillar spänningen helt enkelt. Och kanske är det att det faktiskt kan ske medans romatiska romaner är helt overkliga i mina ögon.

Ja - kanske kan någon psykolog förklara. Jag kan det inte.

Men mina tankar går hela tiden till de som drabbats den senaste tiden av dessa hemska tragiska händelser. Och jag hoppas man hittar Engla. Och man kan väl få önska ett mirakel att hon finns där i någon stuga vid liv.

Ett ljus tänder jag för alla som drabbats.