Aj aj aj!

Vissa erfarenheter gör ont! Vissa erfarenheter ger blod!

Vanan trogen innan sängdags så släpps jycken ut i trädgården för en sista koll i reviret. Finns där någon katt att skälla på, den där blommas ser ju ut och behöva en skvätt och så kollar vi runt lite innan jag ställer mig och skäller för jag vill in. Ifall matte skulle glömma bort att öppna dörren.

Jag är i sonens rum och kollar läget inför denna dag om det skulle bli skolgång eller inte. Det blev inte - förkyld som han är och jag hör då hur jycken skäller ute och ropar ut genom fönstret att han ska vara tyst.

Jag ser hur han skakar på huvudet och slickar sig runt munnen. Jaha nu har han varit på paddorna igen. Att han aldrig lär sig. Han tittar mot något och skäller igen och så ser det ut som om han försöker skaka bort något ur munnen - paddor smakar inte gott. Det blir liksom skum i munnen.

Jag går ner och dottern tycker att nu är det dags att få tyst på hans småskällande och ska ta in honom. Ropar FYY han äter på nåt!

Men va f*n han kan väl inte äta på paddorna - är han helt dum eller?

Jag ger mig ut och vad får jag se - det är inget i munnen, ingen padda i närheten heller men väl något jag aldrig sett i mitt område under dom 4 somrarna jag bott här.

En igelkott! JIPPI!!!! Dom äter sniglar - jag vill ha fler igelkottar i min trädgård. På förra stället jag bodde såg jag dessa kottar varje kväll nästan under sommaren och likadant på förrförra stället. Men som sagt inte här. Förrän nu!

Så det var inte otäck smak av padda i munnen på jycken det var små stick av taggar. Kotten låg uppburrad som en boll och jag kan förstå frustrationen tillsammans med rädsla som jycken kände.

Vad var detta! Det är något djur men det är otäckt och aj, vad det sticks. Det var blod runt nosen och munnen. Men inga taggar hade fastnat.

Stackars liten!

Och förra jycken han hade en igelkottsradar och var inte rädd för taggar. Och en gång fick tom död på en. Men han tycktes aldrig sticka sig. Kottarna hann burra upp sig och ingen skada skedd då förutom en gång. Och man fick lära sig att vara beredd för han upptäckte dom långt tidigare än vad jag gjorde och han var alltid i koppel. Så man kunde dra honom åt sig.

Nu hoppas jag att kotten har fler kompisar eller barn och den får gärna bo i min komposthög. Det måste likna ett lyxhotell med hur mycket sniglar att äta som helst.

Men om jycken har lärt sig läxan - det återstår att se! Det var en förfärligt nosande runt området i morse i alla fall.