Alla som jobbar med kilon stora som små vet hur viktigt det är med motivation.
Vad ger oss motivationen och hur ska man behålla den? Det är ju väldigt enkelt då vågen är ens vän och man riktigt själv känner att fettet smälter bort från kroppen.
Men när det inte är så enkelt, när det är bara känns jobbigt, man är sugen på allt det där som man undvikit en tid, det som gett resultatet man strävar efter.
Vågen som tidigare varit en vän är helt plötsligt ens fiende och man svär, våndas och undrar - är det någon mening att ens försöka fortsätta då det ändå bara är så förbaskat svårt och man inte får resultaten man strävar efter.
Och som vi kvinnor så väl vet så är ju det tyvärr så att våra hormoner styr vår månad mer eller mindre. Här är vi ju olika. Vissa får väldiga begär och skulle kunna döda för en bit choklad medans andra flyter förbi utan några större besvär.
Ska vi då falla för frestelsen? Varför inte om det för stunden får oss att må bra.
Jag tror inte på detta att man ska belägga sig själv med oerhört dåligt samvete för att man en dag, kväll, natt eller förmiddag har ramlat dit, fallit för frestelsen, unnat sig, tillåtit sig något som är utöver det "vanliga" oavsett om det är en bulle, vin, godis, gräddsås eller nåt. För jag tror inte att motivationen blir mindre.
Jag tror att man istället mår dåligt och fokuserar på helt fel saker. Ingen människa blir en bra och glad människa om man ständigt går med dåligt samvete.
Och nu stundar semester och det är många frestelser i omlopp. Härliga grillkvällar med vin, kalas och annat. Men om jag skulle gå en hel semester utan att tillåta mig själv vin till maten flera gånger eller tårta på dotterns kalas så skulle jag inte känna mig väl till mods.
Sen får det ju finnas rimliga gränser. Jag kan inte rasera allt jag jobbat för. Och för mig är det en motivation att fortsätta för jag vet innerst inne att det går, JAG KAN!!!
Jag ska inte ge upp bara för att det känns motigt och vågen inte är på min sida. Det kan ju ha många orsaker som är helt enkelt tillfälliga och inte alls fett som man gärna vill tro.
Och det gäller att komma ihåg känslan då man fick på sig det där plagget som man inte kunnat haft på länge om knappt alls.
Det gäller att försöka komma ihåg den där känslan när man lyckats nå sitt första mål. Och det gäller att komma ihåg att jag kommer att komma fram till slutet. Och jag har inte så bråttomt att en vecka hit eller dit är hela världen.
Och det är ingen annan än jag själv som bestämmer vad jag stoppar i min mun.
Och motivation får jag också genom träning. För att den får mig att må så bra. Det kan vara timmen på gymmet - eller den härliga cykelturen - eller långpromenaden - storstädningen, trädgårdsarbetet som man slitit med. Man känner sig så otroligt nöjd efter allt detta. Och då gäller det att komma ihåg att det gör susen för kroppen också. Det är inte bara själen som mår bra. Det gör att jag förbränner om än så lite.
Men många bäckar små........................ och det gäller åt båda hållen. Många glas vin, praliner eller gräddsåser gör att det sätter sig på ställen man inte vill att dom ska synas.
Motion - om än bara 30 min per dag ger resultat i långa loppet.Så istället för att jag en kväll ska ligga och ha dåligt samvete för att jag drack det där vinet, tog glassen, åt gräddsåsen så ska jag tänka på att jag njöt när jag gjorde det och det fick mig att må bra.
Och det gäller att hålla kvar känslan. Jag mår bra! Och det fortsätter att motivera mig. Jag vill må bra. Jag vill inte lida och känna mig som den fulaste och fetaste människan på jorden. Jag vill känna självförtroende, känna mig snygg och inte fullt så tjock.
Och jag kommer om inte denna sommar bli nöjd. Nästa sommar så kanske jag är klar och jättenöjd med mig själv. Om inte så är jag nöjd i alla fall för att jag har kommit en lång bit på väg.
Det gjorde jag redan den dagen jag bestämde mig. Att nu är det baske mig inte roligt längre. Och tänker jag tillbaka på det fotografiet och den gången i provhytten och jag insåg att jag behöver ännu större storlek på byxorna så infinner sig motivationen som ett brev på posten.
Jag är min egen lyckas smed och det är bara jag som kan avgöra hur jag ska göra för att få arbetet gjort på det sätt som passar mig.
Jag hoppas alla andra också hittar sin motivation och inte anser sig själva som förlorare om man "trillar dit". Det är inte hela världen.
Det finns alltid en morgondag. Ta vara på den istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar