Det är hemskt att se detta program på 3:an men kanske nyttigt också. Dels för att öka förståelsen och dels för att visa dom problem som finns.
Fast jag kan inte känna igen mig.
Har inget matmissbruk, har inte kämpat med övervikt sedan barndommen.
Första gången jag gick upp i vikt var när jag började med p-piller fast när jag tänker tillbaka så var det nog inte så mycket men det är något som satt sig på hjärnan.
Men när man gräver djupare så var det nog det sk sambosyndromet som drabbade mig. Jag träffade en kille redan som 14 och honom var jag sedan tillsammans med i 5 år. När jag var 16 flyttade vi ihop.
Sen så försvann kilon men bantade gjorde man ju alltid ändå - för så var det. Man tyckte att man hade "fläsk" runt magen men nu kan jag se att det hade jag inte.
Men sen så blev jag med barn och det är där mina kilon började klamra sig fast på kroppen. Fel mat och ingen motion!
Och visst ska jag stoppa mig själv och byta livsstil och motionera mera för att minska i vikt.
Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte har ett sockerberoende, matmissbruk som dem som repotagen handlar om. Mitt problem är att jag får i mig mer energi än vad jag gör av med.
Och varför hamnar jag där? Det blir för mycket av det goda, av vana eller ovana kanske man ska säga. Det är lätt att äta en macka på kvällen bara för att man gör det. Det ska fikas på kvällen oavsett om man är hungrig eller inte.
Jag har aldrig gått upp på natten för att äta men visst har jag gömt godis när jag handlat för att inte visa fd mannen eller ungarna att jag har köpt det hela.
Så jag hoppas alla som kämpar med sin vikt pga djupare orsaker som man inte kan styra över själv får stöd och hjälp dom behöver för att ta sig ur sina missbruk.
För att man kan döva sin ångest, depression med olika metoder det är jag fullt medveten om. Jag gjorde det inte med mat, jag gjorde det inte med alkohol. Jag blev istället rejält sjuk istället. En djup depression då man inte bryr sig om att äta, dricka utan man försöker bara överleva och sova, sova och sova. 10 kilo minskade jag med i ett nafs. Men det är ju ingen sund minskning.
Nej jag vill kunna minska min vikt genom att leva på ett sånt sätt som jag kan fortsätta med resten av livet. Det är kämpigt, tufft men jag måste!
Och jag kan ta den där ljusa chokladbiten utan att det ställer till det för mig. Jag tillhör dom där lyckliga som kan äta men även avstå.
Så jag tycker det var bra att få se detta program för att få mer förståelse för när någon berättar om att sockermonstret tagit över för att man gjort misstaget att ta den där chokladbiten och man hamnar i ett återfall - precis som alkoholisten dricker ett glas vin på en fest. Så kan det vara kört dagen efter.
Vi behöver alla få mer information, upplysning och mer hjälp och resurser bordet det finnas för dem som så väl behöver det. Men som läkaren sa, det är oftast kvinnor och deras sjukdommar så lågt i kurs. Hade det varit så att det varit mest män så hade det hänt saker.
Så är det ju med tex hjärtinfarkt så det är så bra att man nu fokuserar på upplysning om detta.
Mer information åt folket!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar