Och idag känner jag att jag lever. Förkylningen har slagit till med all kraft. Snuvig, hostig, rasslig och huvudvärk. Men inte samma som jag hade för ett par veckor sedan - det var nog en släng av influensan men utan feber för då mådde jag annorlunda.
Hatar när man vaknar och inte kan somna om när man har huvudvärk, näsan är täppt så man inte kan andas och man är trött men sömnen kommer inte tillbaka. Så det var att kliva upp, medicinera och koka en stor kopp te och smörgås med ost till frukost.
Solen skiner ute och på något sätt ska jag försöka komma ut en stund. Om så bara att sätta mig i solen och njuta.
Och det är surt att jag ska behöva boka av min tid till bodysteppen men det finns inte en chans att jag ska fixa det imorgon som jag känner mig idag.
Mirakel har skett förr men jag är inte en person som drabbas eller träffas av sådana så jag kan inte tro på att ett sånt ska hända mig och jag är frisk som en nyponros i morgon. Nej, det blir en vända till apoteket imorgon!
Våfflor ska ätas under dagen - det får bli en lunch av dessa. Ungarna sover än och klockan är ju i deras värld inte mer än 9 så för deras del blir det väl frukost.
Nu ska jag fylla på te-koppen och önska mig själv en härlig dag.
Kul att börja sitt 43:e år med rejäl förkylning. Grattis till mig själv denna stora dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar