Idag är ingen vanlig dag?

Ja vad är det för speciellt med den här dagen egentligen - inte något alls! Det är en helt vanlig dag i mitten av en helt vanlig vecka. En onsdag som de flesta onsdagar.

En onsdag som börjar med att klockan ställdes igår innan jag gick och la mig. Och ställa klockan är något jag inte så ofta gör numera. Jag har den förmånen att slippa och sover tills jag vaknar.

Hade jag behövt ställa klockan varje dag - läs morgon - så hade mitt liv varit helt annorlunda. Jag hade inte mått bra och jag hade känt mig rätt eländig och sur och tvär och förbaskat mycket tröttare.

Nej, för mig är det guld värt att få sova tills jag vaknar - utan att höra den fruktansvärt enerverande ringsignalen - ja med modifikation för jag använder mobilen och den är så fiffig att den har lugna signaler som börjar lite innan själva väckningen med ett stilla lugnt ljud och nästa ljud är också lugnt - inte skrålande som en riktig ringklockan men hade jag behövt ställa den tidigt vid kl 06:00 hade jag behövt något sådant.

Så idag är jag tacksam och glad över att kunna sova tills jag vaknar själv - de flesta dagar i veckan. Det är bara när jag ska göra något speciellt som klockan ställs.

Idag hade jag min vanliga tid hos vårdcentralen för min mekobalamininjektion. Alltid på en onsdag och alltid klockan 11 om det går och det gör de


























Medveten närvaro innebär att öva på och vara medveten om det som händer i nuet. Med avsikt! Därutöver försöker man att inte värdera och döma det man upplever i nuet, utan bara observera och beskriva sin upplevelse.t oftast.

På radion pratar man mindfullness - lite svårt kan jag tycka att utföra. Dom pratar mycket om hur man ska äta och tänka på det man äter osv.

Tänka på om det är gott, vill jag ha de, behöver jag, hur ser det ut, längtar jag efter detta, är jag hungrig, mår jag bra eller inte bra av det jag äter osv.

Och jag kan tycka det är lite flummigt. Jag tycker om att läsa en tidning, titta på datorn eller något sånt när jag är ensam och äter. Är vi fler så umgås vi ju kring maten och pratar om dagen.

Jag och dottern kan ju prata om maten vi har gjort om den är ny för oss - nu när vi testar en massa nytt och konstigt :)

Jag sätter mig inte vid bordet, tittar på tallriken, lyfter gaffeln för att titta på den, ta upp en sak från tallriken och frågar mig - vill jag äta detta? Är det gott? Behöver jag äta detta? Osv etc mm. Vissa saker förstår jag mig helt enkelt inte på.

Jag har gjort minfulnessövningar på någon kurs af skickat mig på när jag var arbetslös och det var alltid om vad man stoppar i munnen. Vad smakade det, konsistens etc - man skulle tänka på vad det var jag tog och på radion hade dom exempel om en apelsinklyfta - varför alltid mat?



Jag ju känna mindfulness när jag tex är ute i skogen för mig själv. Tittar på naturen och njuter av ev sol och kanske sitter vid en sjö och tar en fika - då kan jag känna och må bra men man pratar väldigt mycket om just hur man ska hålla på med detta just när man äter.

Och visst ska man väl stanna upp i livet och tänka efter - sluta med stress där man inte behöver det.
Jag som går på yoga borde kanske tycka detta är jättebra och härligt och något jag lever efter men nej det gör jag inte.

Och ibland kan det kännas som om det vore en quick fix att använda sig av mindfulness - gör det så är det bra sen!

Och yogan - ja det är ju en övning i sig i självkännedom etc - vet inte om jag känner mig själv så mycket men jag tycker om yogan. Jag tycker om att röra min kropp med yogan, sträcka och töja och träna den på yogans nivå och det kan vara nog så påfrestande många gånger.

Så för mig är yogan först och främst en träningsform, sen får man ju landa lite också. Och idag är det yoga dag!

Igår när jag kom hem åt jag rester från dagen innan, framför datorn :)

Vi skulle gå ut och gå jag och vovven men det spöregnade så det sköt vi upp så jag la mig i sängen och så kollade jag på 4:ans play och the missing - en spännande engelsk deckare/drama som dom visar klockan 23 på kvällen så det är ju tur man kan se det via play.

Handlar om ett par som är på semester i Frankrike och deras son försvinner. Och sen är det nutid och pappan letar fortfarande och så går man tillbaka då det hände. Jag tyckte första avsnittet var bra och nästa sändes igår och jag tror det är ett idag också.

Och så slutade regnet och jag och vovven tog en kvällspromenad innan vi tog bilen för att hämta hem dottern.

Hemma igen så gick hon in i duschen och jag satte mig vid köksbordet och väntade på att hon skulle bli färdig och så åt vi semla och löste korsord - ny Allas kom i brevlådan :) Och favoritkrysset är ju ett kryss som också innehåller frågor.

På fredag ska jag åka ner till Toyotaverkstaden så får dom kolla upp det som inte funkar.  Det blir lite väntetid för mig där för det tar ca 1 timme sa dom och inte ligger det så nära något köpcentra som man kan gå till och fördriva tiden, men det är att gilla läget och lyssna på en bok eller liknande - bara det blir fixat. Lyktor och tuta.



Vi hittar väl oftast våra egna vägar till det som betyder något. Den resan kan vara nog så lång, snårig, svår och med många uppförsbackar som man halkar ner för och man får börja om från början.

Och många är vi som får göra det den hårda vägen. När man varit nere på en djup botten och lyckats kravla sig upp därifrån för att sen ramla ner igen så omvärderar man livet i mångt och mycket.

Jag har gjort det och trots att jag idag är en skugga av mitt forna aktiva jag så är jag ändå mer harmonisk i själen - konstigt nog.

Men det är väl också för att jag har haft tur i allt jobbiga.

Visst jag har en sjukdom eller ett funktionshinder och jag trodde i mina värsta stunder att jag kommer aldrig mer få ett jobb, jag kommer aldrig mer kunna jobba, jag kommer aldrig mer ha ett liv.

Men jag har ett liv - om ett begränsat sådant - men jag har ett liv som är fyllt med bra saker. Jag har ett hem - även om det finns mycket att önska där som att det vore självstädande :).

Men jag har tak över huvudet, jag har mat på bordet, jag har ett jobb jag klarar av på halvtid och den andra halvtiden är jag fri från måsten eftersom FK beviljade mig sjukpension - bara det oket gjorde mycket.

Vad jag inte har är en kärlek - det kan jag sakna men också tycka det är skönt att inte ha, för min egna erfarenhet har där inte varit så lyckat och jag känner att jag inte har varken tiden eller orken till att ha den störning som det innebär att släppa in en annan person i mitt liv. Jag saknar inte tjafs och jag saknar inte kontroll av mig eller från mig, jag saknar inte att ta hänsyn till någon annan eller bli besviken för att jag inte blir omhändertagen och annat.

Så på så sätt är det bra att leva själv - ja jag har ju barnen och eftersom dom bor hemma så blir det ju inte tomt så jag kan mycket väl omvärdera saker och ting när dom lämnat boet men jag får ofta frågan från dom som inte är ensamstående - är det inte på tiden att du skaffar dig en karl?

Och jag förstår inte varför! Hel ärligt!

Det är precis som om man inte är komplett i deras ögon om man inte har ett förhållande och samma person kan i nästa stund tjafsa som attan med sin man och hänga ute med frånskilda och gifta väninnor mest varje helg på diverse inneställen i stan.

Sen har jag ju också vänner och bekanta som har det underbart i sina förhållanden och har varit tillsammans länge länge och det är härligt att se men oftast är dom tysta i kritiken att jag är själv.

Den dagen det händer så händer det. Att personen med stort H står där framför mig och när det händer så kommer jag nog vara väldigt försiktig men förhoppningsvis så bejakar jag det också. För jag är också väldigt kräsen numera efter alla mina år som ensamstående.



Men vet ni det är vänskapsveckan och på söndag är det alla hjärtans dag. Vi kommer mysa hemma jag och barnen med god mat och baka en hjärtformad kaka kanske. Det räcker långt för mig.

Sonen hade en önskan om mat som han var sugen på - sa han i natt när han kom hem. Vårrullar så det blir kanske ett besök hos thaihandlaren och lite hämtmat.

Och jag avslutar med en bild som jag känner mig hemma i - det är så jag njuter bäst även om jag istället för en bok i handen har boken i öronen istället. Och så har jag katten och vovven - vad kan man mer begära? Det är villkorslös kärlek, vovven är ju alltid glad att se mig och vill vara där jag är. Katten - ja han är väl mer sin egen men har sina stunder han också då man är bäst i hela världen.

Funderar på om jag kan möblera om hemma i mitt vardagsrum så min stol som liknar denna kan få en mer framträdande plats - så nu har jag att fundera på :)

Må Gott