Gott Nytt År

Gott Nytt År önskar jag alla mina kära bloggvänner

Kalas

Ännu en dag då man sluppit laga sin egna middag. Jag och dottern har varit på 30 års uppvaktning. En kusin till hennes pappa fyller idag och det var öppet hus så efter jobbet så åkte vi iväg. Sonen han mådde inte bra och stannade hemma.

Det är alltid så trevligt att komma på den här släktens kalas för dom är så genomrara så det kan knappt beskrivas. Det var mycket folk, god mat och gudomlig tårta.

Spännande var det också att se huset som man flyttade in i  under våren som var och hur dom hunnit med renoveringar och hur mycket mer dom planerar att göra och vi ska åka dit igen när snön är borta för att se trädgården också.

Nu såg man bara fin julbelysning i träden och islyktor mörkt som det är.

Nu är också dom nya glasögonen beställda. Hade hoppats på att mina bågar skulle falla under rearabatten men se det gjorde dom inte. Men jag ville ha dessa så om en vecka så kommer jag se så bra ut.

Känner hur tröttheten nu tagit ett rejält tag om mig och jag hoppas den här natten kommer bli bättre än den som var. Jag vaknade flera gånger och kunde inte svälja. Försökte men det gick inte för jag var så torr i munnen. Så hur jag har sovit och andats skulle jag velat ha inspelat. Det var i alla fall en otrevlig känsla att inte kunna svälja.

Och trodde kanske jag skulle ha mer ont i kroppen också eftersom fötterna värkte rätt bra igår kväll. Men det har inte varit så farligt så kanske gör panodilen och diklofenaken i alla fall något.

Nu är det bara 3 timmar kvar att arbeta detta år i morgon och sen ska jag bara njuta och må gott tills nästa år.

Dödsreliker och mongoler

Vi gav oss ut på ett äventyr igår jag och barnen. Och med tanke på att det är halt ute - rena rama blixthalkan så var vi i god tid.

Och jag hade i förväg funderat ut vilken väg vi skulle ta för numera får man inte längre köra med dubbar på vissa gator i la stada och just den gatan som jag nästan alltid kör för att komma till olika ställen är en sådan.

Och i huvudet visste jag precis hur jag skulle köra men jag tar av en väg för tidigt!!! Och vi åker helt plötsligt åt helt motsatt håll. Bara att följa med och hitta ett ställe att vända på och nema problema!

Och så kör jag mot det tänkta målet och vad händer - jo vägen delar sig och jag tvekar en sekund för länge och hamnar på fel väg igen!!!!

Nu börjar vi bli smått stressade eftersom tiden går. Och om vi inte hade haft dubbar så hade det varit en baggis - vi hade hamnat helt rätt men nu fick det bli en omväg och så hamnar vi i bilkö och rödljus.

Nu börjar vi bli så där lagomt stressade så ingen bilradio och annat som stör.

Då säger dottern helt plötsligt att vi är väl på helt fel väg eller?????

Men se det var vi inte. Vi var på väg mot centrum och en biograf där. Medans dottern trodde vi skulle på den andra stora som vi nästan nyss åkt förbi. Och om det vore så väl säger jag för då hinner vi hämta våra biljetter nu ska vi till andra sidan och det ser inte ljust ut.

Då kläcker någon av de två ur sig att man kan hämta biljetterna på annan biograf än den man ska på.

Va!!!

Jag går på bio ytterst sällan det var ca 1,5 år sen sist. Och har inte koll på sånt här men barnen går ju ofta på bio.

Äntligen så kom vi fram och det var vår tur att komma förbi rödljuset och vi kunde svänga vänster och vänster och så var vi nästan framför en bio och barnen sprang ut för vi hade typ 5 minuter på oss och jag stannade kvar i bilen.

Och dom kom tillbaka med biljetterna i hand!

Vi hade försökt betala på nätet direkt men det fungerade inte så därför hade vi en viss tid att passa för avhämtningen.

Nu kunde vi lugnt köra och hitta en parkering. Och det gjorde vi inte långt från bion och jag tänkte att det här kommer bli dyrt när jag såg skylten om 25:- i timmen. För vi skulle lämna bilen där medans vi skulle vidare efter bion och tänkte att vi kanske är tillbaka vid 10 tiden, halv 11 och nu var klockan strax efter 16.

Men efter 18 tog man bara 2 kronor i timmen mot annars 25:- så det blev bara 60 kronors kostnad.

Och så gick vi då till bion, köpte popcorn och satte oss för att se Harry Potter och Dödsrelikerna.

Tänk att man kan sitta i nästan 2,5 timme och helt plötsligt så har dessa minuter och timmar gått och man tyckte att man nyss satte sig i biofotöljen.

Efter filmen styrde vi kosan mot Bamboo för att äta mogolisk barbeque. Ni vet sån där då man går och plockar vad man vill äta av kött och grönsaker för att lämna till kocken som steker medans man väntar.

Men först ska man äta en soppa som inte smakar mer än salt vatten och är rätt äcklig. Sen så är det salladsbuffé med goa räkchips och mini vårrullar

Sen tar man sig till själva huvudrätten och vis av vana trots att det var jättemånga år sen vi var där så plockar man och när man sen får tillbaka tallriken med lagad mat så undrar man hur man ska få plats med riset.

Och sen blir det efterrätt med glass och frukt och man går mätt och belåten därifrån. Och ingen av oss överåt.

Men vi hade rätt kul åt en stor kille som lassade på en jätteportion på sin tallrik för att en stund senare lassa på en lika stor till.

Men för riktiga storätare så är det ju jättebra att man kan få äta hur mycket man vill för ett pris. Och ungarna sa att det här kanske är sista gången jag kan äta på ett sånt här ställe. Men det kan jag om jag hoppar över förrätter och efterrätter och äter med måtta.

Så vi styrde kosan hemåt efter en väldigt trevlig och rolig eftermiddag tillsammans. Termometern visade på 11 grader i stan och här hemma var det 16 så det var kyligt.

Fick se lite av alla ljusen man har satt upp i staden. Och det var ju vackert absolut och det gör ju sig också väldigt bra till allt vitt och frostigt.

Men det fanns också spår av den extremhalkan som man hade i Göteborg för någon vecka sedan för under lite snö finns isen kvar och det var nära att vi höll på att sätta oss allihopa.

Och när man är på bio så undrar jag varför jag inte går oftare på bio för det är ju annorlunda att se film på bio än hemma i soffan och det finns ju en hel del film som man säger att den skulle man se. Men nu kommer det inte dröjja så länge innan jag går på bio nästa gång. 2:an av Harry Potter kommer i sommar.

Så då är det slutet på en familjetradition också. Gå på bio tillsammans och se en speciellt film eller som i detta fall serie av filmer. Fast sonen har inte varit med de sista gångerna för det var ett tag som man inte vill gå på bio med syrran och mamma utan då skulle man gå med kompisar men nu har han vuxit till sig och som sagt - det var så trevligt

Visst kan vi gå och se andra filmer och göra om det hela med att också gå  ut och äta så möjligheten att inte göra det är ju inte där. Det är bara viljan det hänger på.

Det är ju också så trevligt att gå ut och äta. Och det skulle jag också kunna vänja mig vid att göra varje vecka eller i alla fall oftare men man gör det inte.

Och det kostar ju men så är jag i alla fall så bekväm att jag inte åker in till stan i onödan så att säga men jag borde ändra mig där för det är trevligt. Och det beror ju helt på vart och vad man äter om det ska behöva kosta mycket eller inte. Det kostar ju att gå och handla mat för en person också.

Och idag ska vi äta fläskpannkaka - så det är inget som påminner om julmat längre. Och i morgon ska vi på kalas så då slipper jag laga mat också.

Jag var lite rädd att gårdagens nöje skulle bli dagens mardröm men jag känner inte av så mycket. Är varken tröttare eller piggare än annars. Och inte smärtpåverkad heller så att jag lider av det. Vilket gör att gårdagens upplevelse blir så mycket bättre.

Men jag snarkar säger sonen appropå att jag frågat dom om detta. Så kanske är min teori om trötthet inte så fel. Jag kanske inte syresätter mig som jag ska när jag sover pga snarkning och det har jag pga övervikt. Alltså ytterligare ett skäl till en GBP operation. Nästa vecka ska jag ringa och kolla hur läget ligger.

Må gott

Annandag

Det snöar ute och det är julhelgens sista dag.

I morgon är det måndag igen och vardagen är för dom allra flesta väldigt påtaglig. Det känns helt ok att börja jobba igen i morgon även om det hade varit skönt att fått vara ledig lite till men det är ju bara 3 timmar det handlar om så det ska gå bra. Och denna vecka är ju inte mer än 4 dagars när det gäller arbete.

Har precis kokat färdig en stor kastrull med risgrynsgröt. Ska göra ris a la malta tills dottern kommer hem ikväll. Hon är på jobbet. Sen tänkte jag att det skulle finnas gröt till morgonens frukost också.

Fast vi har redan ätit julgröten 1 gång och det på julaftonsmorgon. Det är något jag har med mig sen jag kan komma ihåg. Man äter risgrynsgröt på julaftonsmorgon tillsammans med en skinkmacka. Så när jag firade jul med mitt x var det ju helt upp och ner för där åt man gröten på kvällen. Proppmätt som man var av allt julätande man hållit på med under hela dagen.

Men jag har hållit på min tradition. Gröt på julaftonsmorgon och ungarna gillar det.

Vårt julfirande började redan den 23:e. Då var granen klädd, klapparna inslagna och vi åt julmat och spelade bingolotto. Julmust och egna tryfflar som tilltugg. Vi hade en helt otroligt mysig julafton dagen före doppardan.

Anledningen var att dottern skulle jobba på julafton och hon började 12 och sonen han hämtades av pappan för att fira julafton med honom och hans nya frus stora familj.

Men vi hann ju med att mysa med frukostgröten innan jag följde med dottern till hennes jobb. Det tar ca 10 minuter att gå dit och sen går man en annan väg hem så det blir som en liten runda på nästan 30 minuter. Det var soligt men kallt men ändå en skön promenad.

Sen kom jag hem och plockade undan lite efter frukosten, fikade och tänkte se på Kalle men jag somnade i soffan och sov i 2 timmar. Det behövde jag. Käkade lite och tog det lugnt innan jag vid halv 9 åkte och hämtade sonen för då ville han komma hem. Proppmätt och belåten var han och tyckte det var skönt att få sova hemma hos mig. Jag hade trott att han kanske skulle sova hemma hos pappa men det ville han inte

Pratade med dottern och hon hade det jättemysigt på sitt jobb Julbord och tv-tittande och riktigt trevligt

Hon kom hem vid 10 igår och vi tog det lugnt åt frukost ihop innan vi tog oss en härlig vinterpromenad för att köpa lite mer mjölk och vispgrädde. Vi planerade för varm choklad med vispgrädde och mashmallows.

Vi fick gå lite längre än vad vi tänkt oss för den trevliga lilla affären nära mig hade eldhärjats under natten. Någon eller några hade förmodligen krossat en ruta och slängt in något som brann. Idioter!!!! Det hade kunnat gå illa för det är lägenheter precis ovanför men man hade bra larm så räddningstjänsten kom snabbt och ägaren bor också i närheten och kunde släcka lite med egna brandsläckaren. Fattar inte hur folk tänker. Eller dom tänker inte alls!

Det blev i alla fall en skön promenad då också och den var inte lika kylig som på julafton för det blåste inte. Sen drack vi vår choklad och så tillbringade vi hela eftermiddagen under en varsin filt framför tv'n och vi slumrade till båda två.

Sen blev det mat och så skjutsades sonen till en kompis för det var ett gäng som skulle ut och roa sig och han har i skrivande stund fortfarande inte kommit hem men jag har pratat med honom så han fanns inte i någon fyllecell som tydligen hade blivit helt fyllda under natten.

Sen fortsatte vi att tillbringa vår kväll framför tv'n och under en filt. Och idag har jag inte gjort så mycket mer heller. Tog en promenad med dottern när hon skulle till jobbet. Åkte för att köpa toapapper och det var rätt kul att se att det var många som hade sånt i sina korgar idag

La mig under en filt och höll på att somna men så fastnade jag framför en bra film på tv4 plus. Om John Nash som fick nobelpriset i matematik 1994 och hans liv. Han var schizofren och hade det inte helt lätt men han bemästrade sjukdomen så gott det gick.

Så det har varit en lugn och skön julhelg. Inte stressat något och jag har lite svårt att förstå dom som ska in på rea och knuffas med andra och köa när man kan vara hemma och ta det lugnt. Läste om några som stått och köat sen tidig morgon för att få tag på någon dator man annonserat om och först i kön var dom men inte fanns det några varor kvar. Undrar vem som fick köpa dessa på natten när det var stängt. För inte kan det väl vara så att man medvetet lurar folk med lockvaror till bra reapriser men så finns dom inte i verkligheten utan bara i annonsen och man säger att dom tagit slut. Har lite svårt att köpa det om man är först i kön och det bevisligen inte finns någon som handlat före och det är första dagen som detta erbjudande gäller. Nej - rent lurendrejjeri.

Fibromässigt har det också varit en bra helg. Inte så mycket värk utan jag har bara haft små känningar. Tröttheten är som alltid. Jobbigt tröttsam. Skulle kunna sova så mycket mer än vad jag tillåtit mig att göra.

Tror att det kommer bli mycket värre på tisdag!

För i morgon ska jag jobba lite, sen ska jag och barnen åka in till la stada och gå på bio. Vi ska se Harry Potter och sen ska vi gå ut och äta. Så det blir en fullsmockad kväll och en sen kväll. Trots att vi ska se filmen som börjar vid 5 men den är ju 2,5 timme och så ska vi äta efteråt. Så det ska bli väldigt trevligt.

Om det nu inte händer något exeptionellt vädermässigt. Att vi får snöstorm eller så.

Vi har ju klarat oss väldigt bra under helgen här och jag har låtit tankarna gå många gånger till dom som suttit fast i trafiken pga snön eller på tågen.

Pratade med min bror på julafton och där var det närmare 30 minus och det gjorde att vattnet frös så man fick jobba med att få igång det dagen före julafton då man kom till stugan där man skulle fira jul. Och på natten så frös det igen så det gick inte spola på toaletten som vanligt. Tror inte man haft det problemet förr för det har inte varit så kallt eller så har man värmt upp stugan genom att vara där flera dagar tidigare. Tack och lov för öppen spis såna gånger men även dom som är fastboende i byn hade fått vattnet fruset så det har varit kallt men nu har det blivit bättre där också.

Och inte är det nu många dagar kvar på det här året. Och det kommer bli en lugn nyårsafton för min del. Jag lämnar inte jycken åt sitt öde en sån dag. Han börjar bli mer och mer rädd för smällare förutom om vi är ute och går då bryr han sig inte om ifall det smäller för då är han så inne i sitt nosande på marken att han inte märker av det men förra veckan så var vi i trädgården när man smällde en smällare och han gick inte ut sen på länge. Inte ens när jag stod ute i trädgården och lockade med en godis.

Annat var det med vår förra hund. Han älskade smällare och raketer. Vi bodde så vi hade en inglasad balkong och där hade vi en soffa och en suverän utsikt över den sk gräddhyllan som lägger många tusenlappar på rakter. Han stod hela kvällen och tittade på detta. Men den nuvarande skrutten han är inte alls facinerad över det hela trots att vi inte har gjort något för att han ska bli skrämd men han har blivit värre åren.

Vad barnen ska göra vet dom inte än och dottern tycker att det borde dom ha bestämt för länge sen så hon funderar på att stanna hemma hos mig och så har hon beställt min speciella kycklinggryta. Dagen innan vill hon att vi ska spela bingolotto igen för hon tycker det är så mysigt och det tycker jag också. Eller det är mysigt att dom bara är hemma och sitter ute hos mig i vardagsrummet istället för att stänga in sig i sina egna rum.

Så, nu är bloggen uppdaterad och julens händelser nedtecknade. Och jag har tack och lov inte haft katten i granen men han har hittat lite kulor som han haft kul med.

Må gott

God Jul

Jag önskar Er alla en riktigt God Jul!

Fettfri skinka

Nu märker man hur folk stressar. Det är fullt med folk överallt. Gick igenom vårt affärscentrum och det var fullt med folk som har lite konstigt i blicken.

På jobbet är det nästan inga människor. Många är redan lediga inför julen själv har jag haft ett möte och vet vad jag har att göra nästa vecka innan vi ska presentera nya webbsidorna för en chef som inte verkar ha en aning om att vi (jag) förbättrar dom i den utsträckning som vi gör.

Jag var också och tog en P-spruta och jag tar den nu med 16 veckors intervall så det är april nästa gång den ska tas och jag ska be min läkare om att få ta ett blodprov för att se hur mina hormoner ligger till. Det kanske är så att dom inte gör så mycket längre och då är sprutan onödig.

Vi pratade också lite allmänt min goa barnmorska - som är det som ger mig sprutan om livet i allmänhet och jag berättade om min GBP och då tittade hon jätteförvånat på mig och sa det behöver väl inte du???

Hon trodde jag kanske vägde runt 80. Och absolut inte så mycket som jag faktiskt gör 110 kg. Och hon fattade inte vart jag hade detta fett så det är ju mer tydligt att det är farligt dolt och jag är kompakt.

Lite roligt var när hon sa att det fanns inget fett på skinkan där hon stack nålen i mig!!!

Så detta gör ju att den egna spegelbilden som jag har inte är så fel. Men samtidigt så är det ju skumt att jag väger så mycket som jag gör och har 40 kilos övervikt.

Sen har jag otroligt ont på vänster sida av ryggslutet. Hade så ont ett tag så jag ville bara kräkas av smärta. Nu har jag stoppat i mig värktabletter så jag hoppas det kommer lindra lite i alla fall. Men det känns som om man skulle vilja sticka en gaffel där det gör ont bara för att få stopp på den smärtan och ersätta den med en annan.

Dottern är på jobbet och sonen har varit i stora staden och är väl på väg hem. Så jag ska ta mig en kopp kaffe och vila lite innan vi ska fixa middag och baka.

Och temperaturen ute är uthärdlig. 3 minus har vi haft så det är behagligt och inte alls som man haft i andra delar av landet och man varnade ju även för att vi skulle komma att få det kallare också - kanske i morgon??

Varannandags väder är det ju i alla fall.

15 -Det här upprör mig

Måste varit i ett förvirrat tillstånd när jag skrev 20 på förra inlägget och den utmaningen.

Igår hann jag inte knappt titta på datorn hemma. Kanske det är så det ska vara. Speciellt i dessa tider - juletider.

Vi klädde granen igår eller barnen gjorde det och jag tittade på. Eller dottern klädde den och jag och sonen tittade på tillsammans med en syssling åt barnen. Ja han var lite hjälpsam men inte mycket. Men vi hade det väldigt trevligt hela kvällen. Så ska det vara i alla fall.

Men nu står den där så grön och grann i stugen i silver, blått och röd klädsel.

Igår var också en trist fibrodag för jag hade jätteont i ryggen. Har inte haft så ont sen jag började med akupunkturen i somras. Nu underhåller jag ju den 1 gång men skulle nog behöva göra det fler gånger men nu är hon ju ledig vet jag.

Benen värkte också bra och till och med mina underarmar. Men idag känns det bättre. Ska iväg och få en p-spruta idag och så blir det 3 timmars jobb och jag jobbar fram till 15 sen så ska jag och sonen baka vår juliga godiskaka och dottern hon ska jobba - dom ringde igår så det är ju bra.

Vad gör mig då upprörd.

Oj det är ju en himla massa som gör mig upprörd både på det privata och allmäna planet.

Just nu kan jag bli väldigt upprörd över att man inte kan klara av att ha tågtrafiken igång utan att det är alla dessa inställda tåg och förseningar. Vi bor ju i ett land med årstider.

Jag blir upprörd av alla dårar till bilister som tror att det är sommarväglag och inte isigt och som på det sättet sätter sig själva och andra i väldig fara. Det är många som får tråkiga olycksbud den här tiden. Så ta det lugnt i trafiken så kommer ni fram.

Jag blir också upprörd över orättvisor och att försäkringskassan har lite svårt med både förståelse och empatin.

Jag blir upprörd över att det på något sätt alltid finns en massa strumpor som saknar sin maka - vart tar dom vägen?

Jag blir upprörd över energitjuvar och jag blir upprörd över det alltid är tomt i plånboken.

Jag blir upprörd när barn far illa och jag blir upprörd när snösvängen inte fungerar.

Jag blir upprörd när disken fortfarande står framme och barnen har varit hemma hela dagen.

Och jag blir upprörd av att bara vara upprörd.

Puh!

Stort och smått och lite och mycket och det finns ju så mycket man kan blir upprörd över som jag inte räknat upp här.

Men jag blir inte upprörd över att få kommentarer på bloggen och inte heller för att jag har fått så många besökare.

Nu är jag lite upprörd över att jag måste äta frukost och det känns inte som om jag vill men jag måste ju. Äta på morgonen är inte min melodi men det är ju inte ens morgon för de allra flesta men jag har inte varit vaken så himla länge men jag  har duschat, klätt på mig, bäddad sängen, väckt barnen, ringt ett samtal och bloggat. Allt detta på knappa timmen!

Må gott den här dagen.

Nr 20 - den här månaden

Först måste jag ju börja med att sätta mig ner och undra.

Jag undrar så vilka alla som besöker mig är. Jag har ju haft en trogen skara och om nu inte räknaren fått helt med fnatt så visar den på nästan 400 besökare idag. Och det är ju väldigt - nej otroligt många. Tack för titten vilka ni nu är.

Den här månaden har ju varit väldigt annorlunda på många vis.

Den största förändringen är ju att jag är ute i arbetslivet igen. Må så vara att  det "bara" är en arbetsprövning men det känns ändå meningsfullt. Meningsfullt för att jag gör ett riktigt jobb och är inte bara satt någonstans för att arkivera eller göra annat tråkigt som andra inte hinner med. Visst är det så att det jag gör hinner den ordinarie personalen inte med men det är ändå roliga arbetsuppgifter för mig och jag ser det bara som en i förlängningen bra merit att ha i mitt cv.

Detta har nu gjort att jag mår psykiskt bättre än vad jag gjort på länge. Man har fått tillbaka lite av en identitet som man förlorar när man bara går hemma och driver. Är jag frisk nog att jobba eller är jag sjuk nog att gå hemma. Det är ju min största fråga och som det känns nu är jag i alla fall frisk nog att jobba om kanske inte heltid så i alla fall deltid och det är inte dåligt det.

Oron för pengar har ju inte försvunnit eftersom man inte får så bra betalt för att göra detta utan det är aktivitetsstödet så rik på detta blir jag inte.

Men jag blir rik på det sociala livet och rik på erfarenhet.

Att det varit vinter så länge redan har jag inte heller varit med om sen jag flyttade till den här delen av Sverige. Att snön kommit i slutet av oktober hörde till vanligheten när jag var ung. Men sen 87 har det varit dåligt med den varan innan jul. Många har jularna varit utan annat än slask och gröna gräsmattor. Möjligtvis lite frost som ökat stämningen med någon procent. Men tack och lov så bor jag inte kvar i huset längre så jag slipper både skotta, sanda och ha mig. Det är så skönt att sitta i fönstret och titta på när andra gör jobbet.

Den här månaden är ju också den månaden som jag startat en resa mot ett lättare liv. Fått en remiss skriven och skickad och kompletterad av min läkare för en GBP operation. Ju mer jag funderat på den så känns det som ett rätt beslut. Det kan inte bli annat än bättre. Och nu tänker jag bara på hälsoskäl. Hur många av mina sjukdomar kommer att förbättras och försvinna. Diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, farliga bukfettet och kanske kommer jag eller jag vill tro att jag kommer bli piggare också. Att  först bli fri en massa kilon som jag bär på gör ju att det blir lättare att röra sig och jag inbillar mig också nu att den tröttheten som jag har kan försvinna till viss del också genom att vikten minskas.

Jag är ju redan snygg men lite snyggare kan jag ju också bli :)

Så den här månaden har varit en bra månad!

Måtte alla andra månader också bli bra framöver. Kanske är det slut på den här bakhala backen jag försöker gå uppför.

4:e advent

Har precis suttit och lagat några tights, på tv visar man julfilmer och på radion är det julmusik.

Har varit ute på en promenad och tog en lägre sådan idag och skulle ha kunnat gå mycket mer men man är ju rädd för det som kommer efteråt.

Det var sånt härligt vinterväder. Det snöade lite, grått, inte för kallt och sånt väder som jag tyckte bäst om när man var i skidbacken.

Det har kommit ganska mycket snö under natten och nästan alla spår som jag hade på min baksida gjorda av min katt och hund var översnöade.

Gick över vägen på ett ställe och det var inte att leka med - glashalt!

Sitter också och väntar på att matchen mellan Sverige och Norge i damernas em final i handboll ska börja. Igår var det en rysare i semin och jag fick gå ifrån teven en stund. Det blir nog minst lika spännande idag.

Min dotter känner igen flera av spelarna och har t o m mött några av dom när hon spelade handboll så det är kul.

I natt har jag sovit nästan 12 timmar! Och natten innan i 9 men jag somnade inte förrän 3 på natten för magen var helt kass och jag fick springa på toa länge. Det är den där typiska IBS magen som spökar och som är vanligt hos oss med fibro. Fast jag har haft den sen 87 så det var det första tecknet. Men jag gillar inte att den ska börja bråka med mig när jag vill sova.

Så jag försöker sysselsätta mig för annars skulle jag kunna somna om jag la mig ner. Köpt blåbärsdryck och blåbärsyoughurt för att blidka magen.

Igår städade jag min strumplåda och troslåda och det lev en del kastat. Sen har jag nu en massa strumpor som söker make. Och jag ska aldrig mer köpa strumpor som inte har någon liten markering eller så på skaftet så att dom är lättmatchade.

När man sitter med x antal svarta och det skiljer på varje resår så blir jag knäpp och dotter fattar inget. Svart som svart men dom sitter ju inte lika på foten då tycker jag.

Igår kväll satt jag också och surfade runt och googlade och hittade en blogg som är skriven av en dottern till en gammal kompis från min gamla by. Helt slumpartad hittade jag den och där fastnade jag. Hon hade många bilder och det var kul att se personer jag inte sett på hur länge som helst.

När jag idag var ute och gick så gick tankarna på ditt och datt och en del av tankarna gick på detta varför man är så trött jämt. Jag har ju en del som gör att det är så.

Fibro, diabetes och övervikt!

Kan det vara så att jag pga av min övervikt och att jag har det där dolda bukfettet som trycker inåt gör att jag inte får i mig det syre jag behöver när jag tex sover. Läkaren frågade när hon ställde standardfrågor om sömnapné och här jag ingen som helst aning om jag har det eller inte. Jag har ingen som sover bredvid mig som kan tala om ifall det är så. Kanske har jag inte just apné men kanske får jag inte i mig det jag behöver.

Dessa tankegångar gör att jag blir mer och mer övertygad om att jag fattat rätt beslut när det gäller att göra en viktoperation. Jag kan inte se några som helst nackdelar - jo det ska vara att tuttarna nog kommer att försvinna!

Det är ju knappt två veckor kvar innan vi har ett nytt år 2011.

Jag önskar att 2011 ska bli mitt år. Jag har haft två skitår på raken nu och det måste bli en ändring.

Bingolotter inför uppesittarkvällen är inhandlade. Så håll tummarna.

Ungarna kommer imorgon. Ska hämta dom innan jag åker till jobbet och sätta dom i arbete. Dom kan får städa lite, dra några tag med dammtrasan och hämta upp saker så vi kan klä julgranen. Den brukar vi alltid klä den 23:e man i år ska vi ta och klä den tidigare så vi kan njuta av den tillsammans. Och så kan vi lägga energi på att spela bingolotto och ha lillejul den 23:e istället.

Sen ska vi ha tid till att baka vår speciella julkaka också. Och kanske göra annat julgodis. Skulle vilja testa att göra tryffel.

Dagens utmaning är en speciell födelsedag och jag funderar och funderar och kan inte riktigt komma ihåg någon som jag känner är mer speciell än någon annan.

Jag är född i mars och hade inga kalas och var så avundsjuk på min kusin som fyllde i juni. Då var det varmt och man kunde leka massa roliga lekar utomhus. Vad kunde man göra i smällkalla vintern.

Idag vet jag massor men jag hade inte några påhittiga föräldrar så jag hade inga födelsedagskalas.

Men en av de bästa måste vara då jag fick min första skivspelare. En monospelare där locket var högtalaren men ljud var inte så viktigt på den tiden bara man kunde lyssna och stereo vad var det????
Skivorna jag fick med var 3 stycken. En med blandad rock n roll, en med Fats Domino och en med Jim Reves. Kanske inte vad man i den åldern - 10-års - ville ha men det var nog inte lätt för min pappa som var dragspelsmusikens största fan att hitta något lämpligt. Men jag var lycklig och spelade dagen lång.

Kanske kan jag återkomma med ett bra minne efter att jag fyllt 50! Då skulle jag vilja åka någonstans. Island ligger ju bra till men det finns många andra platser också. Är kanske inte så sugen på en vecka på mallorca även om det inte är fel det heller.

Jag får drömma om det i alla fall.

Må gott och hejja på Sverige nu.

Dag 12 – Mitt favoritminne.

Att välja ett favoritminne är näst intill omöjligt. Man har så många favoritminnen och utan inbördes rangordning.

Men jag ska dela med mig av ett minne som i alla fall sitter fast i min hjärna trots att detta är länge sen som det hände.

Uppvuxen i en liten by som jag är och med en hund som bästa vän - för övrigt den ni såg på kort i en tidigare utmaning - så var det vi två som gjorde äventyr ihop.

Och en dag så tog vi oss helt enkelt en promenad. Vi både i det sista huset på en av vägarna till byn och nu gick vi ner till byn jag och hunden.

Vi sa inget till någon utan tänkte nog inte så mycket på att man skulle göra det. Jag hade ett ganska bestämt mål och det var till snälla tant E och snälla farbror A. Farbror A han hade en verkstad som var rolig att vara i och där knackade vi på. Och jag fick vara med honom en ganska lång stund och hjälpa till efter min bästa förmåga för jag var nog inte mer än 4-5 år.

Efter ett tag gick vi in till tant E och där fick jag bullar och saft. Och hon tyckte också att nu skulla man nog berätta hemma att det var där jag var.

Kommer inte ihåg att jag fick några bannor eller så men jag fick en jättefin skål i mässing som farbro A gjorde under tiden jag var där för han var mässingsmed.

Jag har fortfarande kvar den där skålen och när jag ser den tänker jag alltid på denna gång.

Till historien hör också att det var andra tanter på byn som sett min vandring men ingen hade tordats gå ut för hunden var en schäfer och det var ju nästan lika farligt som om det varit en varg så det var många i byn som inte gick fram till denna hund som var världens snällaste.

Samma tant brukade också ringa och förvarna och be oss ta in hunden ifall den var lös i trädgården när hon skulle gå förbi.

Men man antog nog att om hunden var med mig så var allt bra. Och där hunden var - där var jag och tvärtom.

Min barndom och mitt liv har inte bara varit fyllt med eländigheter och annat utan det finns många ljuspunkter också. Som enda barnet länge i den här lilla byn så var man välkommen på besök hos alla tanter och en del farbröder också. Det fanns barn men dom var mycket äldre än mig när jag föddes och hade sina fötter i tonårstiden. Men

Jag har värmt frusna fötter framför en vedspis hos Tant M och druckit choklad. Och dom hade ett skafferi man kunde gå in i och där på översta hylan fanns det alltid karameller och på den tiden fanns det också alltid kakor att få när man kom på besök.

Jag minns rävungarna som min pappa tagit hem sedan deras mamma hade dött. Hur kul det var den sommaren med dessa 3 rävungar som sen till hösten försvann ut i det fria.

Eller när farfar visade mig ett råttbo fullt med nakna råttungar. Boet låg intill hässjan som vi nu tömde på det torkade höet.

Eller när farfar var hur arg som helst på mig för att jag stängde in honom och ett sommarbarn vi skulle prompt ha i stallet och han fick ta sig ut genom skitluckan och hoppa ner i gödselstacken. Då var han inte glad!

Jag högg mig i vänster hands pekfinger med en yxa och jag har fortfarande ett långt ärr kvar som minne. Min mamma var vi röken där vi rökte fisk och fläsk och bad mig hämta näver till rökningen. Och det sprang jag iväg och gjorde.

Och jag visste redan när jag högg att det här var ju inte bra. Att jag nog inte skulle använda yxan, att jag var för liten utan nog skulle ha plockat det som fanns på marken i vedbon. Men det var ju så dags då. Det blödde bra och jag skulle vara duktig och fixa detta själv. Det blödde ganska bra och när jag nu var inne i huset så ringde telefonen och jag svarade duktig som man var i 5 års åldern och det var till min mamma så jag gick ut på bron och ropade och hon blev ju förskräkt när hon kom in för det var blod lite varstans som jag gått omkring och droppat.

Jag behövde aldrig åka till doktorn och sy men jag ville ha en mitella så jag kunde ha armen i den. Och detta minne för mig osökt in på nästa då jag var någonstans på gården och farfar och min farbror stod och kapade ved när det blir lite panik på gården för farfar hade kapat av sig ett finger. Det fingret det var borta för gott.

Så här i juletider försöker jag komma ihåg något trevligt julminne men jag kan inte riktigt komma på något så där just nu som är ett lyckligt minne.

Från min barndom så kommer jag ihåg att det alltid var speciellt för att man städade hela huset och min pappa hade en hylla med massa silverpriser och dessa skulle alltid putsas. Och sen när man pyntade och vi hade speciella tomtar som stod på öppenspisens hylla, dukar som alltid var på samma ställe för annars var det ingen jul och jag gillade det. Och jag saknar att jag inte har några av dessa dukar. Det var ju alltid en annan stämning runt jul och det luktade gott när man kokade grynost och knäcken tyckte jag tog evigheter att bli klar.

Bästa julklappsminnet var nog då jag fick nya slalomskidor. Då var lyckan gjord och dom invigdes bara några dagar senare och sen var jag i backen så fort jag kunde. Jag älskade att åka skidor och hade tom utförsåkning i fritt valt.

En annan jul jag minns var då jag och min 1 år äldre kusin som då flyttat till byn och jag lånade våra småsyskons julklappar och var ute och åkte. Dom fick en varsin snowracer och det tyckte vi var jättekul.

Man kan gå länge längs med memory lane och bara le. Och idag håller jag mig till de glada minnena. Det blev fler än ett.

Må gott

Blodfattig

Idag har jag blivit tappad på några rör blod. Ett stick i fingret också, kissat i en burk och fick vila för att sen ta blodtrycket.

Stick i fingret på fastande visade på 7,1 och det är vad jag brukar ligga på ungefär på morgonen.

Men mitt blodtryck tyckte sköterskan var lite för högt med tanke på att jag har diabetes. Men hon pratade med min läkare och hon tyckte inte att jag behövde sättas in på någon blodtrycksmedicin. Bra för det är så många tabletter att ta per dag ändå.

Och detta är ju ytterligare ett skäl till att få gjort en GBP operation.

Jag var där på förmiddagen eller sen fm eftersom det var prover som skulle tas fastande. Så jag bjöd mig själv på lunch på ett café efteråt. En kycklingsmörgås och cafe latte. Det smakade så bra efter att inte ha ätit på 4 timmar från vaket tillstånd.

Sen blev det 3 timmars arbete och jag kände att jag var trött när jag gick dit men det var ju inte så konstigt eftersom jag nyss ätit också. Men 3 timmar går fort och jag fick mycket gjort.

Det är väldiga skillnader i vädret. Ena dagen rejäla minusgrader, nästa plusgrader och sen rejält kallt igen.

Igår kunde man ju knappt gå ut och man bad folk stanna hemma och inne istället för att ge sig ut för man hade fullt upp på akuten att ta hand om alla skador som man fått för att man halkat på blankisen.

Men tänk om man kunde ange det som argument när man ringer till sin chef och säger. Kommer inte idag för man sa på radion att man skulle stanna hemma. Vilka fungerar det för? Oavsett om man har ett jobb eller inte så kan man ju vara nödd och tvungen att ge sig ut och då skulle väl det förbaske mig kunna vara saltat och sandat. Läste om en man som halkade av perrongen och fastnade mellan perrong och tåg. Det hade kunnat sluta illa. Hur svårt är det att komma ut med en spann salt eller sand och hälla ut på hala perronger.

Och så läste jag idag att man i vår kommun nu hade slut på salt! Förstår inte hur man tänker egentligen. Förmodligen så tänker man att vi inte bor i landet Sverige och här  har vi inte vinter och kommer det lite snö så är den borta dagen efter och då behöver vi inte något salt eller sand.

Och nu står vi här och kan knappt förflytta sig och inte ens posten i Göteborg har kunnat delas ut som normalt för brevbärarna har inte tagit sig fram.

Men det går ju inte komma ifrån att det är vackert när träden är vita av frost och det sakta faller snöflingor från himlen.

Gäller bara att komma ihåg att under nysnön är det dåligt sandat när man ska ge sig ut imorgon. Jycken vill ju ha sitt och jag vill också komma ut och röra på mig. Det har blivit två dagar med korta promenader  för jycken just pga halkan.

Om en vecka sitter de flesta med magen spänd och byxorna uppknäppta efter all julmat man stoppat i sig. Och sen allt godis och annat. Tomten har kanske varit på besök och det infinner sig en sorts tomhet samtidigt som ett lugn.

Tomhet att det man stressat så mycket inför redan är över.

Jag har inte gett mig in till stora staden men det räcker att titta i vårt lilla köpcentra på alla stressade blickar som far fram.

Och jag känner inte alls den stressen och det är skönt.

Tänker också på alla som ska ut och åka. Hur det är fullt med inställda flyg både här och utomlands. En på jobbet skulle åka till Thailand idag men visste inte hur det skulle bli med flygen. Tågen går ju inte heller att lita på om man skulle ta ett sådant till släkten. Och att ta bilen är ju också livsfarligt just nu med tanke på väder lag och annat.

Så även om det är med saknad jag tänker på det så är det ändå skönt att inte ha den stressen också. Jag åkte "hem" med mina barn för ett par år sedan. Vi bilade och det året var det inte så mycket snö och vi hade bar väg upp till Mora. Sen var det fin snöväg resten av vägen och vi hade ingen rädsla för att ge oss ut.

I år tror jag nog att vi hade stannat hemma även om planerna hade varit annorlunda. Så ni som ska ut i jultrafiken - ta det lugnt. Låt det ta sin tid. Så att ni kommer fram även om det tagit en eller flera timmar längre än normalt.

Var på biblioteket idag och hämtade ut två reserverade böcker. Hoppas på att få ro till att läsa under helgerna men så kommer man på att det inte är så mycket till helg i år. Det är arbetsgivarjul. Tacka vet jag det år då julafton är på en onsdag och då får man långledigt.

Två svenska deckare hämtade jag ut. Svärmaren av Anna Bovaller - en ny bekantskap i min bokvärld. Och såg precis att det var den fristående fortsättningen på hennes första bok svinajakten. Notering till mig själv - kolla om den finns att låna på biblioteket nu.

Sen så har Hans Rosenfeldt tillsammans med Michael Hjort skrivit det fördolda. Också en serie och detta är första boken och ska bli väldigt spännande och läsa. Hans Rosenfeldt förknippar inte jag med deckare.

Dagens middag blev färdig grillad kyckling och jag träffade på gamla bekanta - eller rättare sagt barnens gamla klasskamraters mammor i affären och dom köpte också färdiggrillat. Lättsamt på en fredag.

Nu är middagen uppäten och jag njuter av ett glas rött. På tv är det inget som riktigt lockar. Jag har the notebook på i bakgrunden men jag har sett den och den är bra. Det går ju också Elf på en annan kanal och den är ju lite rolig som julfilm men också sånt man sett förut. Det blir nog på spåret snart.

Och imorgon har jag inget inplanerat. Ska plocka lite och så. Och hoppas på att kunna gå ut en stund och sen bara ta det lugnt.

Är som vanligt trött och funderingarna har gått sen jag pratat med läkaren och hon frågade om sömnapné. Ingen aning sa jag men jag sover på magen men jag kanske inte sover så bra som jag skulle kunna pga övervikten. Kanske har blodtrycket också en påverkan?

Jag skrev i förra inlägget om drömmar. En dröm är ju att få känna sig pigg igen. Att vakna till på en lördagsmorgon och klockan är runt halv 8. Man känner sig utsövd, klär på sig och tar en morgonpromenad innan man kommer in och lyssnar på ring så spelar vi för att sedan äta en lång frukost och avsluta med melodikrysset och sen så har man fullt med energi kvar till att ha en hel dag fylld med aktiviteter. Det vore en dröm!

Dag 11 – Mina drömmar.

Drömmar kan vara ouppnåeliga eller så kan det finnas en chans att man når sin drömmar. Drömmar krossas och drömmar kan förvandlas till mardrömmar.

En av mina drömmar är att mina barn ska få fantastiska liv, ha jobb, kunna resa och bara må gott och när tiden är inne så drömmer jag om att dom ska få en egen familj och ge mig barnbarn men inte än på flera år.  Och detta är väl en dröm som ska slå in.

Som förälder har man ju många drömmar om sina barn. Allt från att dom ska bli proffs till att dom ska bli framgångsrika och lyckliga.

Men så har vi då mina egna drömmar.

Det jag mest drömmer om är ju att få ett normalt och lyckligt liv jag också. Jag vill ha ett liv med guldkant.

Jag drömmer om att kunna jobba och få en inkomst och att det jobbet ska vara något som passar mig som handen i handsken både när det gäller arbetsuppgifter och arbetsförmåga.

Att drömma om ha fibromyalgin bara ska försvinna över en natt gör jag också. Om det är något som kan slå in är väl kanske tveksamt.

Jag drömmer om en tryggad inkomst som går att leva på och ge ett överskott. Jag drömmer om att bli skuldfri. Jag drömmer om en lottovinst eller varför inte en trissvinst där man vinner 50 tusen i månaden i 25 år x 2.

Jag drömmer om att få bli GBP opererad snart.

Jag drömmer om att hitta kärleken igen.

Och jag drömmer om ett rött litet torp med vita knutar och öppen spis intill en insjö där jag ska kunna sitta på egna bryggan eller i en eka och meta abborrar. En liten tillflykt där jag ska koppla av och ladda batterierna. Kanske är det där jag skriver min bok.

Det är drömmar i stort och smått.

Det finns säkert flera men en sak när det gäller drömmar - kakorna - jag hatar dom. Tycker det är bland det äckligaste i kakväg jag vet och dom ser alltid så goda ut men när jag fått in en i munnen så måste jag spotta ut dom. Så kanske man ska bara ska baka drömmar så låter jag bli kakorna.

Dag 10 – Den här veckan.

Idag är det torsdag och denna veckas 4:e dag men om man räknar från förra torsdagen har det gått en vecka.

Så vad står rubriken för?

Denna vecka hittills har varit väldigt bra allmänt sett.

Jag trivs med att gå till jobbet varje dag även om jag lätt hade kunnat legat under täcket idag.

Igår frös jag häcken av mig och det var väldigt kallt för att vara 15 grader. Konstigt nog kan 15 grader ibland vara otroligt kallt medans det kan vara rätt ok andra gånger. Igår var det otroligt kallt och ruggigt.

Jag placerade mig i soffan med min elektriska filt och var kall om fingrarna efter att ha varit ute och bloggat och annat på nätet. Nästippen hade jag ju också utanför filten och den var kall.

När jag gick och la mig tog jag med mig filten och somnade så gott i den värmen. Sen vaknade jag och det blev varmt och jag kunde inte riktigt somna om och var vaken ett par timmar och tittade på tv.

Och man hade ju pratat om att det skulle komma snö men när jag tittade ut fanns det inga större spår efter nysnö. Lite, lite men det kom regn istället och helt plöstligt så är det plusgrader.

Vet inte om det var detta fall mellan högtryck och lågtryck som gjorde att jag hade sån dålig sömn men misstanke finnes.

Och så skulle jag gå ut med jycken men vi kom inte så långt för det gick inte att gå för det var total glasgata. Man hade varit och plogat men någon måste glömt sanden för det syntes inte ett spår av sand och man har ju både läst och hört på nyheterna om hur man fått fullt på akuten idag och hur folk nästan slagit ihjäl sig.

Köra bil var ju inte heller någon dröm för det är moddigt, spårigt, isigt och eländigt.

Och så pratar man om att det ska bli kallt igen och det kommer inte bli kul att ge sig ut i morgon. Såg precis ut genom fönstret och då åkte en liten traktor runt och sandade fast det har man redan gjort i bostadsområdet redan mitt på dagen. Men jag bara tackar och tar emot och hoppas man sandat på övriga gångvägar också.

När det gäller min värk så har jag inte haft jätteont men jag äter ju också panodil forte och dikofenak som jag fick på recept 2 gånger om dagen - morgon och kväll och någon gång har jag tagit mitt på dagen också. Kanske gör det att värken är lite mer i schack. Fötterna har jag inte haft så där jätteont i som jag kan ha.

Men tröttheten finns ju där hela tiden och den är det ingen skillnad på. Vaknar på morgonen eller förmiddagen men är inte pigg.

Den här veckan har jag också ätit tårta på jobbet och idag var det också extra bulle till fikat. Och igår hade man haft en julfest på avdelningen som jag var bjuden på men jag tackade nej och idag så stod en jättespann full med godis i fikarummet. Lakritsen var jättegod.

Skulle ha önskat att jag haft mer lust och energi till att göra något efter jobbet. Skulle ha bakat lite men jag har bara satt mig i soffan.

Och nästa vecka den här dagen är det dan före dan och då ska granen bli klädd och förhoppningsvis ska det dofta av skinka och annat gott.

Och det känns inte som om det är snart jul. Kan vara för att jag inte julstressar och känner den pressen att nu måste saker och ting vara klara och det ska fejjas och putsas i varje vrå.

Så skönt det känns att inte ha den pressen. Ser småbarnsföräldrar på jobbet som ser smått panikslagna ut för att dom inte hinner med och det är firande på dagis, förskolan och annat som ska hinnas med.

Det tiden hade sin charm men jag saknar den inte.

Den här veckan som gått har varit bra och jag har egentligen inte så mycket att klaga på mer än just tröttheten då. Och så halkan.

Tänkte att jag på söndag ska komma iväg och ta mig ett julbad. Det var några veckor sen jag senast var på badet. Simma lite, bubbla lite, basta lite och värma kroppen.

På måndag kommer mina barn hem och sonen har lov - sista jullovet! Så jag kan sätta dom i arbete hemma. Tvättstugan är bokad för att tvätta en matta.

Den här veckan har ju också innehållit det hemska med att lilla Sverige nu är i kapp andra länder och terror.

Nu börjar det som är roligast på tv just nu - Big bang theory. Så nu ska här skrattas lite i alla fall.

xxx/M

Uppmärksamma

Circle of Hope - The Fibromyalgia Symbol

The "Hope-a-gram" represents Fibromyalgia and everyone who has Fibromyalgia.

 

The "Hope-a-gram" holds a special meaning: 

The outer circle represents the never ending circle of pain. 

The upright heart represents "HOPE", the hope for a cure.

The upside down heart represents how our lives have been turned upside down by this disease. 

The two hearts joined together unite us within the circle. 

Join the "Circle of Hope" and help promote Fibromyalgia Awareness.

3 veckor

Idag är det 3 veckor sedan jag började på arbetsträning. 3 veckor och va fort det har gått. Idag har det varit tårta och man har firat ytterligare en som fyllt 60. Det är julfest också och jag blev medbjuden men jag tackade nej. Hade kanske varit kul men känner att jag inte har ork för det om jag ska jobba imorgon, sen så vill jag inte lämna jycken så länge.

Men det är ju jätteroligt att man frågar! Och känslan av att vara välkommen finns fortfarande kvar.

Fick också höra idag att man tycker jag gör ett jättebra jobb och är duktig. Jag tar ju egna initiativ till förbättring av en sida och tänker på det ur det perspektivet hur jag vill att det ska se ut om jag skulle söka efter just den informationen man ska ge - och det missas i mycket och det är det jag försöker förbättra och förankra. Jag har gjort många sidor under en testsida så inget är ute på öppna webben än och det känns bra för jag vill inte lägga ut något som jag inte har fått ett godkännande på. Och jag är väl förberedd till ett möte i morgon.

Och man frågar ofta hur jag mår och hur jag känner det och att alla tycker det går så bra och det är nog tack vare att jag  jobbar på eftermiddagen och inte på förmiddagen. Jag sover tills jag vaknar och det är allt från 8-12 timmar men i snitt så är det runt 10 per natt.

Jag kan ta det lugn och ställa mig i duschen och låta varmt vatten värma upp leder och muskler. I morse vred jag om duschmunstycket till en hårdare stråle - jag har ett massagemunstycke. Och jag stod där länge och lät vattnet massera bröstryggen för där högg det till på morgonen.

Jag tar min runda med jycken utan att känna stress och det är nog detta som gör att jag är så pass pigg när jag är på jobbet att det inte ställer till det för mig.

Men jag är väldigt trött efter dagens slut och imorse var jag som i koma när jag vaknade till och klockan var nästan 10. Hade kunnat vända mig om och dra täcket över huvudet. Piggnade till lite när jag väl var uppe men  det tar på krafterna att vara trött :)

Och va råkallt vi haft idag. När jag var ute och gick med jycken så var det solsken och det var ju skönt men sen så försvann den och när jag åkte hem från jobbet så var det dimma och nu väntar jag på att det ska börja snöa som man sagt på nyheterna.

Någon som inte gillar detta med vintern är katten. Han är rätt jobbig på nätterna nu och jamar och vill ha sällskap. Han har tråkigt. Kan inte vara ute och jaga möss som han vill. Men han var så här förra året också. Och katter är ju nattdjur och han sover ju bort hela dagarna så det är kanske inte konstigt att han har tråkigt stackarn. Hör hur han rumsterar om på natten och jagar någon av sina möss eller annat. Men helst skulle han nog vilja att man var uppe med honom men se där går gränsen.

Har får komma och gosa och ligga under täcket och bli kelad med en stund när han ändå har väckt mig men inget mer. Som tur är har jag knappt varit vid medvetandet så jag somnar om snabbt igen då han väckt mig.

Jycken är så lagom glad när han kommer gåendes och katten står bakom dörren och sträcker fram en tass med klor på efter honom. Idag så smällde jycken ihop med sina tänder men tack och lov inte på katten än i alla fall men katten får sig nog ett nyp i fall han inte passar sig.

Nu ska jag lägga mig under min elektriska värmefilt och må gott en stund innan jag går och lägger mig för natten men det är en liten stund kvar innan jag tänker göra det. Må gott

Dag 9 – Mina syskon.

Jag påbörjade detta inlägg igår men så blev jag inte färdig med det så jag får ta det idag.

Det är om mitt syskon.

Jag har ett syskon, en bror som är yngre än mig. Han föddes också en marsdag men i början av denna månad och jag fyllde 6 några veckor senare.

Jag var nog väldigt glad att få en syskon eftersom det inte fanns så många andra barn i min lilla by. Och det finns ett kort där jag sitter tandlös men honom i famnen och jag ler stort.

Det var också det året jag sen blev skickad till mormor och fick vara där en längre tid och jag vet inte hur länge men det var i flera månader - jag fick börja söndagsskola tom så jag har inga minnen från det att min bror var bäbis.

Med åren så växte han upp till en riktig retsticka som alltid skulle ha sista ordet och också fick det. Det gick liksom inte värja sig mot detta faktum och det är svårt ska gudarna veta än idag. Inte så att han är en retsticka längre men vinna en diskussion mot honom är i stört sett omöjligt.

Med tanke på vår åldersskillnad så har vi varit så otroligt osams. När jag kom hem från att ha varit borta en vecka i skolan så var vi sams första halvan av kvällen och sen var det kört.

Men vi hade många bra stunder också. Och ju äldre han blev ju mer gemesamt fick vi.

Idag är han högt älskad och jag respekterar honom och han är guld värd även om han fortfarande har det där att han alltid ska vinna en diskussion. Och det vill jag också göra någon gång mot honom. Och det är så svårt att göra det. Han har alltid något slutargument i rockärmen.

Vi har många olika åsikter och vi är väldigt olika som personer också. Han är lugnet själv, står stadig, kanske inte så känslosam alltid och är född i fiskarnas tecken. Och jag är som sagt en vädur. Eldets tecken. En total motsats.

Kanske kan vi beskrivas som ying och yang.

Och vi har inte samma upplevelse av vår uppväxt

Men efter mina egna barn är han den person som jag älskar mest.

Och han är också den person han är i dag tack vare sin familj som jag också älskar högt.

Det är bara en sorg att vi bor så långt ifrån varandra och inte kan ses så ofta. Kanske är det tur att man är fattig för annars hade jag kanske våldgästat dom så mycket att dom låst dörren och släckt alla lampor när dom såg att jag var på väg.

Dag 8 – Det här hade jag på mig idag.

Jag brukar försöka ha lite hum om vad jag ska sätta på mig på morgonen och jag ska iväg som nu på jobb.

Idag blev det svarta tights, en tajt kjol i svart trikå, en svart långärmad top också i trikå och ovanpå detta hade jag en stickad tunika i blå färg.

Och en egenstickad sjal till detta som gick ton i ton med tunikan och svart täckjacka, svarta handskar och svarta stövlar.

Mycket svart alltså men det är oftast basen i mina kläder. Har mycket svart både för att jag tycker det är snyggt, det känns klädsamt och det är lättmatchat. Och enkelt när man ska tvätta - allt i samma maskin - nästan.

Om jag redan nu ska fundera på vad jag ska ha imorgon så blir det nog en grå trikåtop med långa armar och ovanpå detta en svart hängselklänning och ett par tights som är blommiga i svart, grått och brunaktigt.

3:e advent

Man vaknar upp till ett dag med strålande solsken, snön gnistrar vackert och det kom lite nysnö igår kväll och från gårdagens plusgrader är det i dag minus.

Under den här fina nysnön så lurar säkert isen och det är inte helt riskfritt att gå ut. Vilket jag borde göra vilken minut som helst men jag är så trött att jag funderar på att lägga mig en stund igen. Fattar inte varför jag känner mig så här idag. Natten har varit bra och jag har sovit gott. Men magen är också kass så det är någon sorts fibrokombo idag.

Är det för att jag var aktiv igår med städning och sånt som gör att jag idag är slut. Det är det som är så svårt att acceptera med fibron att man mår bra en dag och så helt plötsligt så gör man det inte.

Av gårdgens planerade tv tittande på Little Dorrit på tv 8 blev inget för den visade fram till första reklamen sen har den kanalen varit död. Helt svart och nyss kom den tillbaka. Fattar inte nåt. Jag zappade fram en fransk thriller på 1:an lite senare istället när jag låg i sängen. Svart fjäril och den var rätt bra men det är så ovant att se något på annat språk än engelska förutom då svenska och ev danska.

Och idag vaknade vi också upp till ett Sverige i lite chock över att vi fått vår första självmordsbombare. När dom först pratade om detta så tänker man på att det är väl en uppgörelse i undre världen som varit rätt vanligt men det som sen kommer fram på nyheterna är ju både skrämmande och så tragiskt. Är det en människas verk eller är dom flera? Jag har aldrig förstått hur man kan bli självmordsbombare. Att man som djupt deprimerad och inte ser livet som något man vill finnas i längre - det kan jag förstå men som självmordsbombare så är det ju inte alls det som är grunden till att man gör en sån här handling - tror jag i alla fall men jag vet inte men det känns inte som om det är deprimerade människor som gör dessa handlingar. Man är inte så handlingskraftig om man är djupt deprimerad. Och jag har trott att för många som är djupt religiösa så är det inte handling saktionerad av den högre makten att ta sitt eget liv. Då blir man istället fördömd till honom därnere?

Detta för mig osökt till dagens utmaning som handlar om tro och istället för att göra ett nytt inlägg fortsätter jag här.

När man pratat om tro så får det i alla fall mig att tänka på om man tror på gud och att man i de flesta fall är kristen.

Jag är inte religiös, inte kristen, har inte någon gudstro och är inte ens med i Svenska kyrkan längre - fast det senare mer av ekonomiska skäl än ideologiska.

Jag är konfirmerad men det var väl också något man gjorde för att alla andra gjorde det och vi konfirmerade oss redan när vi gick i 6:e klass vilket kanske var för tidigt för att väcka intresse ifall man hade haft något.

Mina barn är inte konfirmerade och det var ett val dom själva gjorde. Mycket för att det krockade så mycket med den sport dom så flitigt var aktiva i just då och många matcher gå just på söndagar och träningarna var många och så var det ju mycket med skolan också.

Dottern gick i kyrkokören och det tyckte hon var jättekul och detta var innan konfirmationstiden och hon hade en bra ledare som blev mammaledig och då fick dom en annan som inte alls ansåg att hon skulle idrotta på söndagarna och hotade med att om hon inte gick så deltog på söndagarna - alla så kunde hon inte få följa med på avslutningsutflykten senare heller. Då tappade hon lusten och slutade.

Jag kan tycka att kyrkor är trevliga att vara i och det är intressant att göra ett besök i olika när man varit på semester men det är väl mer för att det är arkitektoniskt intressant. Men samtidigt så ger det ju ett lugn att vara i en kyrka. Tända ett ljus och tänka på dom som inte är med oss längre. Och hur vackert är det inte att nu i dessa juletider besöka kyrkan och lyssna på luciatåget. Dottern var med en gång och det var ju otroligt stämningsfullt.

Ibland kan jag känna - kanske inte avundsjuka är rätt ord - men något åt det hållet att det måste vara skönt att ha en tro för det ger ju både en styrka och tröst många gånger.

Jag är ju uppvuxen i en liten by och där fanns det vissa söndagar gudstjänst i den gamla byskolan och man gick dit för att det inte fanns annat att göra, jag har en morbror som är frälsningssoldag vilket är intressant ur det perspektivet om man betänker hur min familj på mamma sida har varit - hur han vände sig mot något annat och tog en annan väg mot sina syskon och är väl den som avstod från detta med att inte vara empatisk utan bara egoistisk som några av de andra syskonen tog fasta på. Men det här med tro har inte fastnat hos mig. Jag är har varit och är fortfarande för cynisk.

Och jag har absolut ingenting emot människor som tror och jag har säkert fler i min omgivning än vad jag vet om. Man får vara som man vill och jag dömer ingen bara dom inte dömer mig.

Ända gången jag inte är så mycket för detta med religion och tro är när någon försöker pracka på mig sin tro och som ser mig som en sämre person för att jag inte har en tro.  När man försöker komma in i mitt hem och sälja en tidning och på så sätt få mig att bli något jag inte är - det är inte min melodi.

Sen får ju då tro också en jobbig innebörd när det sker hemska saker som nu i Stockholm och det är i trons namn. När man rättfärdigar beteende i trons namn. Världen hade sett så mycket annorlunda ut om man kunde acceptera att vi alla är olika och tror på så olika saker.

Något annat som jag funderat på när det gäller tro är hur det kommer sig att man i USA är så troende. Vad är det som gjort detta. Man kan ju inte se på något program egentligen utan att man tackar gud på ett eller annat sätt. Och varför blev inte vi i Sverige så troende?

Ja denna fråga skulle man kunna diskutera hur mycket och hur länge som helst.


Och man kan ju tro på annat gud och jesus och andra gudar. Vi har ju våra asar, Vi har ufon, vi har hoppet, vi har livet, vi har framtiden och vi har ju våra änglar.

Man kan tro på tomtar och troll speciellt tomtar i dessa juletider.

Ni vet väl att tomtar finns och då är det inte den som kommer på julafton utan den som finns annars och som vi numera inte ser så ofta för i samma takt som vi fick elektricitet så försvann dom. Så nu finns dom bara på ett par få platser. Dom är utrotningshotade.

Till detta finns att jag alltid fick berättat för mig och jag kan inte ens komma ihåg vem som berättade om det. Kan ha varit min farfar men i alla fall. Min farmor såg tomtar!

2 gånger har hon sett dessa små varelser som var till hjälp och höll ordning i ladugårdar och annat. Hon hade tittat ut genom en glugg i ladgårdsväggen för hon hörde ljud och det var natt och hon hade varit och kollat till djuren. På en åker mellan två lador såg hon en eld och i detta sken såg hon dessa små tomtar.

Dagen efter fanns fortfarande rester kvar av elden!

Sen såg dom den andra gången när hon var ensam på en fäbovall.

Detta är ju längesen men det finns också en senare berättelse om när en släktings släkting kom hem efter att ha varit borta på jakt några dagar och han var sig inte alls lik. Och ville inte berätta varför han var så konstig. Till sist fick hans fru ur honom att han sett en tomte. Han berättade detta en gång och sen ville han aldrig prata om det mer.

En annan släktigt i samma släktings släkt upplevde konstiga saker i stallet. Hästarnas manar var flätade varje morgon och det fanns ingen naturlig förklaring till varför. Varje kväll så var man där, tittade till sina hästar, dom var oflätade, låste och på morgonen stod dom där flätade.

Ja hur ska man förklara sånt här och vi tömde inte ut skurvattnet utan att säga till.

Så vad tror jag på. Att det finns något oförklarligt därute? Ja tomtar eller jesus? Finns det liv på andra planeter?

Någonstans i mig finns ju i alla fall en tro på att livet ska levas och att det måste bli bättre än vad det har varit. Jag har varit nere på botten. Och hinhåle har ju inte dragit ner mig och något drar mig uppåt.

Och så har jag ju pratat om karma några gånger. Att jag i mitt tidigare liv måste ha gjort något dumt som jag nu får sota för i detta och ni kan ju tänka er vilket lyxliv jag ska ha i mitt nästa.

Och nu tror jag på en fröjdefull jul :)

Ishalka

Jag vaknade i morse av att en traktor for utanför fönstren. Blev tvungen att kliva upp för att se vad han gjorde. Kolla ifall det kommit massa snö under natten men det hade det inte. Har det kommit något uppifrån så har det kommit i form av regn. Och han var ute och sandade.

Så idag har det varit plusgrader och jag var ute en sväng förut med jycken och det var så där äckligt blött och moddigt och det kommer bli rena rama isgatan när temperaturen faller igen.

Och det har ju varit många hemska olyckor i trafiken idag och man tänker på alla inblandade och anhöriga mer än vanligt när det är så nära julen som borde vara årets bästa helg.

Har också städat badrummet idag och idag har jag torkat alla hyllor och plockat bland alla flaskor och annat man har därinne. Men det känns skönt efteråt att det är gjort.

Och  så är det lördagskväll och inte ett smack på tv'n som är något som jag känner att det där vill jag se. Just nu står Angel med Helena Bergström på i bakgrunden men jag tror nog jag ska byta kanal. Sen Patriks Combo åkt ut är det inget att se längre heller. Dom kom från mina trakter så självklart var jag patriotisk och kollade.

Så mycket bättre har jag inte heller fastnat för.

Jag såg en dokumentär - eller halva - tidigare i dag om hundar och det var skådespelaren Martin Clunes - jag gillar honom som stod för denna. En bra brittisk skådis. Och igår såg jag en annan bra dokumentär som Billy Connolly gör och det handlar om resor till världens ände. Han som skotte åker genom Kanada och nordvästpassagen. Han berättar bra och gör det hela intressant.

Men ikväll är det inga såna program. Och det tycker jag är trist. Jag önskade att jag hade tv 4 dokumentär i utbudet.

Så jag får väl zappa runt eller kanske skulle man till och med gå och lägga sig för att läsa en bok. Har inga hemma som jag lånat men har flera som jag väntar på men dottern hon läser som så många andra twilight serien och tycker att jag ska läsa dom också. Jag har kommit igenom första sidan. Det är en pocket och jag tycker texten är liten och jobbig att läsa men det är med facit i handen efter optikerns besök inget att ändra på förrän jag fått nya glasögon.

Planer för morgondagen har jag inte så många av. Bilbatteriet ska komma på plats och jag ska nog ta med mig dottern ut och köra om det nu inte är snorhalt. Annars så skulle jag behöva rensa i min låda där jag har trosor och strumpor. Just nu har jag en massa omatchade strumpor och hittar inte nåt när jag rotar runt på morgonen.

Hittade precis något som kanske är sebart på tv8 - Little Dorrit. Engelsk kostymfilm och det brukar ju kunna vara sevärt. Jag gillar engelska serier. Ha en fortsatt trevlig kväll och ta det lugnt därute.

Dag 6 – Ett ögonblick.

Ett ögonblick är stunder man minns eller så kan det vara något som sker på en ögonblicks sekund.

Som när jag gick nerför trappen i förra huset. Hade en tom tvättbalja i famnen och så slinter jag på de nedersta trappstegen och baljan for över rummet och jag for rätt ner i trappen, slog i armbågarna och blev sittande på golvet och jag sitter sen där och undrar vad i hela friden hände?? Ungarna tordes inte ens gå ner och kolla mig eftersom det osade svavel ur munnen så förstod dom att jag överlevt.

Och jag har gjort fler vurpor som bara händer och det går ju så fort och man fattar inte vad som hände mer än att man kan få rätt ont efteråt eller tom bruten ben i handen.

Men så finns det andra såna där härliga ögonblick. Det första är ju då jag hade min nyfödda dotter i famnen för första gången och all den smärta man gått igenom var som bortblåst och jag som innan svor på att detta aldrig skulle ske igen kunde helt plötsligt verkligen gå igenom det än gång till minst. Det var en underbar känsla.

Och den känslan har jag upplevt en gång till när sonen föddes. En helt annorlunda förlossning mot dotterns för den gick så fort men det är ju nästan obeskrivbart att förklara hur bra den känns att få det där lilla knytet på sitt bröst helt kladdiga och egentligen ganska äckliga med fostervatten och sånt men det är ju ingenting man bryr sig om.

Och så har man det där stolta ögonblicken. När dottern kom fint klädd i vit klänning och studentmössa.  Lycklig och leende. Och när sonen kom i kostym så snygg när han gick ut 9:an och skulle iväg på sin fest. Det är då man sväljer och sväljer för att inte bryta ut i gråt men man torkar ögonen ändå för man är så rörd och stolt.

Sen har man ögonblick man vill glömma - som när man får hemska besked. Jag har tagit emot dödsbud på telefon. Det var jag som svarade när man ringde från sjukhuset och berättade att nu hade min farfar somnat in. Jag minns det som igår. Det var tennismatch på tv. Björn Borg och den var lång och tråkig. Så när telefonen ringde så var det ju nåt annat som hände. Och det var det ju verkligen. Kommer ihåg att jag ropade på min pappa och så gick jag in i mitt rum och grät. Min dåvarande pojkvän var där så jag fick tröst av honom.

Och ögonblicket då jag hör på min brors röst att nu har det hänt något och det inte goda nyheter glömmer jag inte. Vi hade kommit hem från ett trevligt födelsedagskalas och var på gott humör och leendet stelnade snabbt den gången.

Ja, skulle kunna skiva om många ögonblick i alla dess former och ska avsluta med att berätta om det ögonblick när jag som barn gick i skogen tillsammans med familjens jämthund. En stor, mörk, snäll och gosig hund och när vi går där på stigen och det är mossigt och grönt runt omkring och jag njuter redan då av naturen och helt plötsligt så står det en räv på stigen. Hunden tittade bara och trots att han var jakthund så drog han inte iväg utan räven vände på sig och gick åt andra hållet.

Så många bra ögonblick får man ute i naturen.

 Må gott

Dag 5 – Min dag.

Nu är ju inte den här dagen slut än men det kommer inte hända så mycket senare i dag.

Det har varit kallt i natt och jag kanske inte skulle sagt igår att jag inte känner av kylan så mycket utan att det är växlingar mellan hög och låg tryck!

Haft mer värk idag. I handleder, armar, huvudet och som vanligt fötter och benhinnor. Och magen har inte heller varit med mig. Har man fibro så har man ofta IBS-mage också. Den har jag haft sen 1987 - eller jag fick diagnosen då fast jag sökte för att jag trodde jag hade cystor eftersom jag hade så ont och haft äggcysta tidigare. Men jag kommer inte ihåg ifall den började krångla tidigare.

Man lär sig leva med den fast det är jobbigt mer än normalt många gånger och jag har lärt mig vart det finns bra offentliga toaletter. Och att inte vara kräsen hur toaletten är. Måste jag så måste jag. Och många är gångerna när man är nästan  hemma och det är så jobbigt och man skyndar sig allt vad man kan i stundens allvar. Eller så har jag nyss kommit ut och får vända hem igen för att jag måste på toa.

Och så har jag en symptom som vi fibrosar kan ha men jag inte har haft på väldigt länge inte sen jag jobbade senast. Jag har haft en känsla av yrsel - inte någon kraftig utan bara förnimbar men det är nog så jobbigt.

Och som vanligt - alltid - trött.

Men min dag började ju redan i morse när jag vaknade vid halv 8. Det är ju fortfarande mörkt då och jag hade ställt klockan på 9 så jag låg och mornade mig och rörde på fötterna och andra leder för att mjuka upp dom.

Sen blev det en dusch och jag stod länge i dag och spolade varmt vatten över mina leder. Tvätt av håret blev det också idag. Jag brukar tvätta håret varannan, var 3:e dag ungefär.

Kokade gröt till frukost - havregrynsgröt med äpplemos och mjölk och ett glas apelsinjuice till detta.

Efter att ha blåst håret och klätt på mig så blev det en promenad med jycken. Kyligt om nosen men ändå inte så att jag frös. Men jag har en bra jacka och så hade jag en sjal runt huvudet men på benen har jag bara tights och så blev det benvärmare. Jag går ju numera aldrig i byxor. Kommer inte ens ihåg när jag gick i ett par senast om man inte räknar med mysbyxor och några andra träningsbyxor jag har. Och jag längtar tills jag kommer i alla snygga och roliga strumpbyxor som finns igen och ha några av alla mina kjolar jag har i garderoben.

Efter att jycken fått sitt så gav jag mig iväg till bussen och in till centrum. Jag skulle träffa min arbetsförmedlare och lämna in papper från försäkringskassan som hon ska skriva på för att jag ska få ut aktivitetsstödet. Vi summerade läget och jag fick ett papper som jag ska fylla i - en sorts dagbok över hur jag mår och hur det går och hur jag känner mig. Och så berättade jag om min remiss för GBP och hur det skulle bli ifall jag får en tid under arbetsprövningen. 30 dagar kan jag vara sjukskriven utan att det händer nåt annars måste hon stoppa och besluta på nytt.

Sen gick jag och skulle köpa mig en macka för jag måste ha något i magen mer under dagen innan jag kommer hem. Det blev att jag stannade på det caféet och åt en kyckling/bacon macka på majsbröd och en kaffe latte. Kändes lyxigt.

Sen har jag jobbat mina tre timmar minus lite social samvaro under fikat.

Eftersom jag behövde handla lite så gick jag till ica och köpte det jag behövde och så blev det något gott inför kvällen. Pepparkakor och ädelost.

Men innan jag kom till affären fick jag gå in på biblioteket för att gå på toa.

Träffade fd svägerska i dörren till affären och pratade bort några minuter.

Sen bussen hem - tyckte resan kändes ovanligt lång och ville bara att den skulle ta slut.

Känner mig lite illamående och har precis druckit ett glas samarin. Matlusten finns inte just nu och jag är trött känner jag - väldigt trött.

Tur det är fredag och jag kan bara vara i morgon - om det nu går. Man vill ju så mycket. Har en inbjudan om ett glöggparty hos en bekant som säljer smink som vill att jag kommer. Exet ska väl också komma med bilbatteriet men det behöver jag inte vara hemma för. Sonen eller dottern kan följa med och bilnyckeln finns hos dom.

TV'n är på och det är nobelfesten och det roligaste är ju att titta på kläderna som alla damer har på sig. Viktoria är ju snygg som alltid och i år blev det ingen konkurrens av lilla syster som enligt vissa medier inte kommer pga av dispyt med sin pappa. Vad som är sant eller inte är det nog ingen mer än dom som vet.

Sen blir det väl att titta på finalen av Idol. Jay har varit min favorit under hela resan men om han ska vinna eller inte - ja det spelar inte så stor roll. Tvåan brukar det ju gå väldigt bra för. Och så har vi ju allt skvaller om han och Minnah är ett par eller inte. Svar kanske vi får på denna fråga ikväll i alla fall.

Sen blir det sängen.

Så detta var min dag i dag och jag har också tänkt mycket på sonen idag. Han åker lokaltåg och det har varit väldigt försenat idag - det är ju bara vinter!!! Men ändå så går det inte för varken lokaltåg eller fjärrtåg att klara av att fungera. Och inte finns det ju varma vänthallar eller så att hålla till i medan man svär och förbannar de ansvariga för att man får vänta i nästan timmar innan tågen kommer.

Jag fattar inte varför det ska vara så svårt. Såg debatt lite igår om detta ämne och förra årets löfte om att det inte skulle bli som då är ju som borta. Och de ansvariga är som bortblåsta.

Och så vill man att man ska ställa bilen och åka kommunalt för miljöns skull - jo kyss mig. Då måste man se till att det fungerar oklanderligt. Och att det ska vara billigt och så ska det också gå snabbt.

Så nu har jag fått vara lite av en gnällkärring.

Må gott alla