In i dimman

Idag ligger dimman tjock, man ser inte mycket och den kom fort. När jag åkte iväg till akupunkturen vid halv 12 så var det ingen dimma och när jag sen en dryga timma kommer ut där ifrån är det så tjockt.

Halt har det också varit - rejält men jag märkte inget i alla fall - tack och lov. Och på jobbet har man saltat parkeringen för det var ren is där tidigare i morse.

Jag har faktiskt köpt mig mitt första par broddar - dom skulle man kanske ha i bilen och inte i en låda i hallen om man tänker efter.

Nålarna var svårsatta och idag när hon innan hon sätter nålarna masserar vid fästet så gjorde det så jädrans ont och ultraljudet med värme var gott efteråt.

Nu tar vi uppehåll - för det hjälper ju inte och jag ska ta kontakt med läkaren. En kortisonspruta kanske? Men sjukgymnasten trodde inte på impi... ja vad nu heter. Det känns inte som så säger hon.

Sovit lite bättre i natt men vaknade vid 6 och var vaken en stund och när jag sen vaknade nästa gång av klockans ringsignal var jag så seg. Smorde in mig med voltarensalvan i går innan jag gick och la mig.



Bilden här på axeln visar ju precis vart jag har ont men också på andra av min kropps ställen så det kanske bara är att acceptera att det är fibron som ställer till det för mig även om jag inte vill det.

Jag vill inte!

Dagarna går rätt snabbt och det är mindre än 10 dagar kvar till julafton.

Jag har en hel del att dona med. Det ska bakas och fixas godis, mat ska handlas och lagas. Några klappar ska jag också fixa.

Baka och göra godis kan jag göra när som helst nu för allt finns hemma, vi var och handlade igår jag och dottern men orkade inte fixa något igår kväll. Dottern var på ett sånt uruselt humör så det gick inte vara i samma rum. Lika bra att då vänta med saker och ting. Och låta bli att prata med henne för allt jag sa, tonfall etc tolkade hon som om det var fel.

Idag tror jag hon är på bättre humör, kändes så när jag väckte henne.

Och hon får vara hemma själv hela dagen och kvällen. Jag ska på stickcafé men kommer åka hem och äta lite innan.



På fredag efter jobbet får jag åka iväg och fixa julklapparna. På lördag sen ska jag ju jobba från tidig morgon så jag orkar nog inte fixa det den eftermiddagen.

På söndagen ska jag iväg och köpa skinkan mm och sen så kan vi handla julmat på tisdag - det som sen ska till. Dottern är ledig och jag behöver den hjälpen.

Ska hinna till mjölkbonden också.



Den 23:e ska vi spela bingolotto jag och dottern, sonen jobbar och honom hämtar jag sen hem när han slutar vid 12. På självaste julafton ska sonen till pappan och dottern jobbar och då blir det lugnt och skönt hemma ett tag. Ser faktiskt fram emot det och så kommer vi äta julmat på juldagen ihop. Men klapparna hinner vi med sen på julaftonskvällen då dom är hemma e 21 båda två.

Om det blir ett gott väder ser jag fram emot att gå en härlig runda med vovven - det vore perfekt. Eller så blir det soffläge.

Ikväll ska jag på sista stickcafét och sen blir det nog inget mer då om man inte byter tillbaka till tisdagar. Den som lever får se och jag får sitta hemma och sticka mer i soffan även om jag tycker man får mer gjort när man får inspirationen av alla andra på ett stickcafé. Man vill komma någonstans med sina alster och man vill göra så mycket.



När jag inte kunde sova igår natt så tittade jag på ett program på UR play. Det var en kille som filmat sin pappa genom alla år och så blev pappan sjuk i ALS och han fortsatte filma. När man ser såna program borde man kanske vara lite glad och tacksam för att man "bara" har ont och är trött. Vilken jäkla sjukdom ALS är, att vara helt klar i huvudet men ha en kropp som slutar att fungera och han tappade talet fort och kommunikation är ju så viktigt och från att kunna använda fingrar till att skriva på talsyntes så är det nu ögonen som man använder men det tar tid och ögonen slutar också att fungera som dom ska med sina muskler. Horribelt och intressant också. Har ju läst boken - ro utan åror för länge sen och den var också smärtsam och bra.

Men man är sig själv närmast och jag sitter här och känner hur kroppen motarbetar mig med smärta. Och det är precis som om olika ställen på kroppen nu ska samarbeta med axeln och visa sig från sin sämsta sida och också orsaka smärta.

Och trött - alltid denna trötthet - jag vet jag tjatar om den men det är den som uppfyller mycket av mina tanker, min tid och mitt mående. Denna totala trötthet, energilöshet, hjärntröttheten.

Så jag sitter här med min stora mugg med kaffe och inbillar mig att det gör nytta. Ska snart fylla på med mer kaffe i koppen och fortsätta att inbilla mig.





Ni märker hur positiv jag är idag - ja lite humor är det i bilderna tycker jag allt och samtidigt säger dom mycket.

Nu går jag och hämtar kaffe.

Må Gott