Otäcka saker händer.

Att idag vakna upp till en dag som är vacker, solig, härlig i sina färgen och ljummen ger ändå lite besk smak i munnen efter gårdagen.

Det var regn, grått, trist och hela dagen blev ett dag som inte många kommer att glömma.

Man tror man ska vara förskonad från vissa typer av brott i Sverige men det är vi inte.

Idag mår många väldigt dåligt och det är ju helt klart förståerligt. Som det sas - skolan ska ju vara en trygg plats, där man ska leka, lära och ha kul så blev det totalt kaos.

Man tror ju att gärningsmannen ska se ut på ett speciellt vis, vara på ett speciellt sätt och så ser man en bild på en ung man som ser ut som vem som helst. Och jag undrar hur kunde det gå så här, kommer han från ett socialt missanpassad uppväxt med droger och annat men det ser ju ut som att det inte är så heller. Så frågan är ju som alla ställer sig varför - man pratar om hatbrott och det jäser verkligen i vårt land. Kommer vi någonsin att undgå sånt? Jag tror tyvärr inte det. Vi har kommit till den punkt att vi kommer ha ett land med SD med sina åsikter och följare och annat.

Men bakom den här killen finns ju också anhöriga. Mamma, pappa, syskon, mor och farföräldrar, kusiner och andra nära och kära. Hur dom idag mår kan man ju inte föreställa sig heller. Deras son är död inte genom olycka eller nåt sånt vilket är fruktansvärt bara det utan för att han själv dödade. Hur kan man komma igenom något sånt?

Det är ju en mardröm att få ett samtal om att ens barn är sjuk, mår dåligt, är död! Det är min allra värsta mardröm och ibland kan jag nästan känna hur hjärtat stannar i kroppen och en känsla av fara kommer igenom den och rädslan över att nu har något hänt mina barn - tack och lov så har det inte gjort det.

Men att då få ett samtal eller än värre - läsa om det i media att ens son gjort detta - det är hemskt och ogreppbart. Speciellt när det då också är en person som aldrig tidigare varit strulig och varit någon som polisen väl känt till, Inga droger och inga andra sociala jobbiga situationer - då måste det ju komma som en blixt från klar himmel??

Och jag tänker också - nu är det krisgrupper som är i skolan, i kyrkan, i - överallt för att hjälpa de drabbade. Staden är ju i sorg och chock - men kommer någon tänka på hans anhöriga?

Tyvärr är det nog nu något som vi kommer att läsa om igen och igen - det tror jag i alla fall. Hemska händelser brukar få ringar på vattnet.

Har ni tänkt på att man idag ofta ser hundar med munkorg?

Man tänker - ja ha det där är en hund som inte är så bra för andra hundar eller människor och det är ju bra att man då har en munkorg så slipper det bli ett bett där det inte ska.

Men idag ser man hundar med munkorg av en helt annan anledning. Dom ska inte kunna äta något som ligger i diket eller efter vägen där man brukar promenera med våra hundar.

Senast i denna vecka, förra helgen hamnade två hundar hos veterinären och jag vet inte om dom klarat sig - dom har fått i sig något gift.

Och det är ju något som spridit sig - att förgifta kött och annat med glykol eller andra gifter och lägga ut i naturen för att förgifta andras djur. I en annan ort så har man hittat köttbullar fulla med spik.

Så någon läser om detta och så kopierar man dådet!

Usch, fy och elände!

Men det är fredag, jag har hämtat min bil som verkstan behöll över natten och nu är det en ny katalysator i den. Har varit och handlat lite för det var slut på grönsaker och sonen vill gärna ha en sallad med sig på jobbet.

Igår var det ju som sagt regnigt mest hela dagen men när jag gick och lämnade bilen var det uppehåll och likaså när vi sen efter middagen gick iväg till närbutiken för att köpa mjölk. Jag hade ju inte alls tänkt på att titta vad som var slut i kylen innan jag lämnade in bilen. Men det var en skön kväll och en skön promenad och dottern gjorde mig sällskap.

Idag när jag blev väckt vid 9 att nu var bilen färdig så var det bara på med kläder och gå iväg och jag blev så glatt förvånad över att vädret var så fantastiskt som det är och jag hade gärna tagit en ledig dag men så fick jag sms av min kvinnliga kollega att hon inte hade nycklar med sig till jobbet utan glömt dom och frågade när jag kom för hon åkte hem till sina föräldrar och jobbade därifrån en stund så det kändes ju som att det bara vara att åka iväg då. Och det känns nu rätt ok att sitta här.

Måste erkänna att det blev inte så mycket jobb gjort hemma. Jag fastnade ju framför nyheterna och jag fick stickat istället.

Men jag är inte bra.

Igår fick dottern smörja in mig med linement - hela ryggen. Hade värk från länden upp till nacken och idag känner jag mig inte mycket bättre. När jag satt vid köksbordet idag efter att ha hämtat bilen och gått en runda så kändes det som om hela jag hade feber. Febervärk i leder och allmänt konstig.

Så det är något i kroppen hela tiden och jag känner mig lite så fortfarande - lite i en bubbla. Ska iväg och ta en p-spruta i em så jag ska gå tidigare från jobbet och sen blir det hem och soffan.

Vet redan nu att sonen ska hämtas på jobbet. Kollegan är inte där idag och inte heller nästa fredag så fredagar vet jag vad jag gör när det närmare sig midnatt.

Jag har börjat på en ny bok också. En lite annorlunda historia men det är ändå en mordhistoria. Utspelar sig i Sverige 1717. Vargavinterns land av Cecilia Ekbäck och uppläsaren Kerstin Andersson har en perfekt röst till detta - henna har jag lyssnat på tidigare och hör till en av favoriterna - jag har många numera.

 Vargavinterns tid är en historisk thriller om en överlevande kvinna och ett grymt brott. Cecilia Ekbäck debuterar med en klassisk bladvändare. Året är 1717 och den kallaste vintern i mannaminne står för dörren. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det kärva men vackra Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill dem tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare. Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. Samtidigt ger sig Paavo av till kusten för att söka jobb och Maija får ensam försöka överleva med sina två barn i det vinterlånga, lappländska mörkret. När hon väl börjar nysta i mordet kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; hemligheter och svek som nybyggarna och prästen gjort allt för att begrava. Och allteftersom snön lägger sig inser hon också vad det kostar att leva i skuggan av Svartåsen – och den fruktansvärda sanningen om de människor som betalat priset.




Att läsa deckare om mord och annat kan ju kännas lite fel så här dagen efter det fruktansvärda men det är fiktion och otäck och skrämmande det med men man vill ha spänning i livet och jag nöjer mig mer än väl med spänning i bokform.

Det som sker i verkligheten vill jag inte ha. Och det är så mycket hemskheter överlag. Åtalet kan man läsa om när det gäller Lisa Holm och det är hemskt och otäckt det med. Och varje dag i tidningen är det skjutningar, mord, mord inom familjen och annat.

Mina tankar går till anhöriga idag - på båda sidor och jag ber till mina gudar om att beskydda min familj.

Må Gott