Så var det slut på den längre ledigheten för denna gång men vi har ju snart en ny kortvecka att se fram emot så det får gå även om det skulle vara skönt att alltid vara ledig på en fredag och jag skulle nog kunna få till det men det innebär fler timmar på jobbet och det är jag inte så sugen på just nu men vem vet - kanske längre fram.
Det har regnat och jag hade trott att det otroligt härliga vädret från igår skulle ha stannat kvar lite till men jag är oerhört tacksam att det blev så härligt på en ledig dag.
Valborgsmässoafton var ju vädermässigt en trist historia från början men det blev uppehåll lagom till att brasor skulle tändas men jag vet inte alls hur det blev och var för jag låg hemma i sängen jag och vilade.
Hade kört mina båda ungdomar till sina olika aktiviteter med kompisar. Åt samma håll så det blev inte någon omväg. Sen blev det hämtning på natten också - båda på samma gång här med. Gäller att synka ihop taximammans schema.
Det blev inte många timmars sömn innan klockan ringde igen och det blev dags för dottern att göra sig klar för att åka till jobbet. Hon hade knappt druckit något på kvällen men ville följa med sina kompisar ut på stan och fick då ta lite sömn istället - och hon är ju ung så det är ju inte så farligt.
Jag vet inte hur många gånger man gick direkt till jobbet efter helkvällar med efterfester när jag var ute.
Och jag som också fick kliva upp för att köra henne (ingen buss på en röd dag) kunde ju sen gå och lägga mig igen och sova ett tag till.
Sen skulle hon ju också hämtas hem och då passade vi på jag och jycken att gå en runda. Det finns en bra enkel sådan att gå, det är asfaltsväg men otroligt fin miljö med hagar med kossor och kalvar och hästar och mängder med vitsippor.
Och så går vi förbi en liten skog och där brukar vovven alltid stanna till och vill gå in och det gjorde vi men jag förstår inte riktigt vad som drar men jag kunde ju inte gå längre in för det hade vi inte tid med.
Sen hem och dagen innan när jag körde barnen hade vi handlat lite också och jag köpte finstrimlad rökt skinka, pizzaost, tomatsås och jäst. Och så bakade jag pizzalimpa. Gjorde en pizzadeg enl receptet och så kavlade ut och rullade ihop och annars brukar jag skära dom som kanelbullar men denna gång la jag dom som en limpa i en limpform och in i ugn. Det blev som en inbakad calzone och riktigt gott. 2 limpor blev det och det räckte till den dagens middag ihop med sallad och även till middag igår.
Sen blev det en tidig kväll för oss alla. Jag är ju alltid trött och barnen hade efterdyningar av sina sena kvällar.
På lördagen ställdes klockan och jag hade fått uppdrag att hålla i dagens hundpromenad för hon som annars har det hade en skadad hund och det var 7 anmälda men på samlingsplatsen var det bara jag och 2 till som kom. Men det gick ju bra ändå och vi gick en härlig runda runt en sjö men det är lite trist att man anmäler sig och så kommer man inte och man vet ju inte hur länge man ska vänta eftersom det låg en bit in i skogen. En person är lite tankspridd och jag påminde dagen innan och jojomen hon skulle med - då men kom aldrig. Hon har också fibro och även om dagsformen inte är som man vill kan man i alla fall höra av sig - tycker jag!
Middag den dagen blev sen fläskfilé som jag skar i skivor och stekte, hällde på en skvätt grädde, soya och svartpeppar, salt och vitlökssalt på. Och så köpte vi färdiga potatisar som är som pommes men ändå inte.
Dom är nog kryddade med något också - men dom var väldigt goda, godare än pommes. I vissa fall.
Dottern bakade en morotskaka och den blev otroligt god och sen blev det hastig och lustigt bestämt att hon skulle till en kompis så jag körde dit och sen hem.
Sen blev det då söndag och jag hade försökt få dottern med på hundpromenaden och hon hade sagt kanske men på lördagsmorgonen blev det nobben men jag hade frågat om hon inte kunde hänga med på en ny runda på söndagen och det kunde hon. Hon har ju sin stegtävling att tänka på :D
Så vi åkte iväg till ett ställe som jag aldrig gått på förut och det var en härlig upplevelse och en framtida hundgängspromenad.
Men vi var helt slut nästan direkt för det var en brant - och då menar jag brant - backe att knata upp genom innan vi kom till plan mark. Och efter den vägen bor det folk - ett gammalt sommarstugeområde som det nu är permanentboende mestadels. Har en gammal jobbarkompis som bor efter den vägen och på vintern kommer dom inte upp och nu förstår jag varför.
Och det blev bra träning för rumpa och lår minsann och det känns idag också. Men vi kom upp i en skogsstig och gick genom mysig skog för att sen komma ut på nästa etapp att bekänna färg på. Det var upp och upp och uppåt och jag borde ha lärt mig efter alla promenader att ALLTID ha vatten med mig men inte då. Det lämnade vi i bilen för vi har ju gått 5 km - denna var 5,5 tidigare och inte haft vatten med oss.
Men vi satte oss på en stenhäll och pustade ut och tittade på en otrolig utsikt och där fick jag känslan av att vara hemma i norr för det var som en utsikt där över skog och skog och skog.
Sen när vi klättrat uppåt klart gick det in i skogen igen och lite mer neråt och det var rogivande miljö och en rolig promenad just för att det var så varierande.
Nöjda över promenaden åkte vi hem, ringde sonen och bad honom sätta på kaffe och så kunde vi sätta oss ute i solen och fika. Det blev linne och byxor till knäna och en go stund där i solen i stolen. Så skönt och under promenaden gick jag i kortärmat.
Sen middag för att sen göra oss klara för ett yogapass - gott att stretcha ut sina muskler tyckte vi båda två och dottern har inte yoga på veckor så för henne kändes det lite extra stelt men idag är hon ändå förvånansvärt bra i kroppen sa hon när jag hastigt fick pratat med henne innan jag åkte iväg till jobbet. Hon har en ledig dag idag.
Jag känner mig lite stel i rumpan och ner över låren och det är ändå lite skön känsla för det är för att jag har gjort något för att förtjäna den värken.
Då är jag inte lika nöjd över mina högra hand och värk i fingerlederna och känslan av att vara svullen och de är också synligt svullna. Men det kanske går över snart. Fibron har ju den egenskapen att flytta sig runt i kroppen och slå till där den vill och när den vill.
Men jag har haft god sömn i alla fall trots fullmåne när jag väl legat i sängen. Förutom i natt. Jag somnade snabbt när jag la mig vid 9 igår men vaknade halv 3 och fick gå upp och så somnade jag om för att vakna till vid 4 igen och 5 skulle klockan ringa så mellan dessa tider blev det mest halvslummer. Och ca 20 i 6 satt vi i bilen och styrde kosan mot sonens nya arbetsplats. Vi undvek att köra genom stan och tullar utan tog en annan väg som är lite längre men ändå snabbare i morgonrusningen. Det kom lite köer men inte farligt och precis i tid släpptes han av vid TK-porten och nu är hans första dag snart slut tror jag. Ska väl köra honom i morgon också för sen har han kvällstider som är hans ordinarie tider. Frågade om han skulle velat haft ett dagskift istället men nej - fy för att behöva kliva upp före 5 varje morgon för att hinna i tid till 6.30-7.00. Och jag förstår honom precis. Tänkte när jag åkte hem för mig själv - så skönt att slippa denna pendling.
Åt lite frukost och så lag jag mig och hade lite drygt mer än 4 timmar till att sova på och jag lyckades få till 2 innan jag klev upp och duschade istället. Och så kom jag iväg till jobbet tidigare istället och innan hann jag med att köpa mjölk till jobbet och grädde till dagens middag. Det blir en sån gratäng på köttfärs och potatis idag.
Så min helg har varit en bra helg. Med mycket vila och det jag vill göra - gå ut och vara i naturen med hunden. Tv-utbudet har inte varit något som fallit mig i smaken så jag har inte lagt tid på sånt heller. Men böcker, böcker.
Så nu har jag en ny författare och bok i öronen. Hunnit en bit in i den och den är bra men det har hennes tidigare böcker också varit.
Ninni Schulman - vår egen lilla hemlighet.
Vad händer när ingen ser?
"Jag vet att hon är död. Jag känner det på mig."
Vår egen lilla hemlighet är fjärde delen i Ninni Schulmans populära Hagforsserie. Oavlåtligt spännande kriminalromaner om en verklighet som de flesta känner igen sig i, långt från storstäderna och idylliska semesterparadis.
En kväll i april kommer socialsekreterare Anna-Karin Ehn inte hem från sitt arbete och hennes make anmäler henne försvunnen. Han vet att hon har blivit hotad på sitt jobb och fruktar det värsta.
Dagen därpå hittas Anna-Karins bil övergiven vid vägkanten några mil utanför Hagfors. Polisen hittar spår av blod i bilen och man misstänker att hon har utsatts för ett brott. Anna-Karin verkar ha levt ett helt vanligt liv med man och barn, men när man börjar skrapa på den prydliga ytan upptäcker man att hon har många hemligheter. Kan de ha lett till hennes försvinnande?
Vår egen lilla hemlighet är en kriminalroman om makt, utsatthet och om det fruktansvärda som kan ske bakom lyckta dörrar. Och precis som i de tidigare böckerna får vi följa journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund.
Kan rekommendera henne för dig som inte hittat hennes böcker.
Och igår kväll så var min vovve väldigt nöjd när jag gick och la mig. Han vill helst ha sällskap har jag förstått efter att han gör saker för att påkalla min uppmärksamhet - som att bita i mig, hoppa på mig osv.
Så när vi väl lagt oss somnade han och snarkade högt.
Må Gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar