Lila och blått

Men själv sitter jag i gult och grått.

Ja egentligen var det svart i byxorna - mjukis - men nu är dom så urtvättade att dom går mot grått istället och en halvsliten taskig t-shirt som jag sover i har jag också på mig.

Vill inte kliva ur dessa kläder på hela dagen!

Ute regnar det och det växer i mina träd och buskar och annat så det knakar man kan riktigt se skillnaden under en dag.

Blåsten från igår har i alla fall avtagit men jag känner mig som en rishög.



Det som stör mig väldigt är att jag själv inte riktigt vet om jag har ett skov av ME värre än vanligt eller om det sitter en vanlig basillusk i mig.

Anledningen är att jag i natt har hostat men i övrigt så är allt efter ME-boken, kan pricka av allt.

Om jag visste att jag har drabbats av en förkylning så hade jag accepterat det på ett helt annat sätt när jag ligger där under täcket och inte orkar mycket mer.


Men jag jobbar på här hemma med att kolla mailen och svarar och gör lite jobb. Min bil kanske blir klar idag - har inte pratat med verkstaden än.

Det är ju bara att gilla läget och låta han ta den tid det behövs men jag hoppas han ringer sen i em och det är klart.

Sonen bad ju sin kompis hämta honom igår och det gjorde han - ända ute vi volvo och när sonen sen kom hem - jag vaknade så vi pratade en stund så berättade sonen en väldigt god nyhet. Kompisen börjar jobba där idag också. Kvällsskift så han har skjuts hem av honom.

Men han är anställd av en uthyrningsfirma och inte av företaget själv men det är bra så länge det varar för kompisen har också sökt in på högskola i höst och så har han och hans tjej planer på att flytta in till stan men denna vecka är det ingen mammataxi på natten i alla fall.

Så det var goda nyheter att försöka somna om till men det var inte så lätt för i natt har jag haft den där typiska sömnstörningen också.

Ska ta och koka mig en kopp kaffe nu, försöka få bort huvudvärken och yrseln som jag har. Och så får jag väl lägga mig och vila en stund till trots att jag nyss klivit upp. Klockan är i skrivande nu 12:06 och jag har varit vaken knappt en timme.

Igår åt vi knaperstekt rimmat fläsk med löksås och potatis. Så gott det var. Riktig husmanskost när den är som bäst.

Och det blev tidig säng. La mig i sängen redan vid 5-snåret och låg där och lyssnade på bok i flera timmar. Bara ligga stilla och blunda.

Sen tittade jag på tv en timme - vem bor här - lite småkul tycker jag innan det blev kvällsrote och sänggående för natten. Man får ju nästan liggsår.

Men vad gör man när det inte känns som om det finns något som helst alternativ!

Idag äter vi lasagne igen jag och dottern i alla fall för det finns klart. Skönt att inte behöva tänka på vad man ska laga ibland.

Internationella dagen för ME och Fibro är det idag och jag har nog aldrig stött på så mycket uppmärksamhet i olika medie förr. Bra är det.

Men vi får inte heller glömma bort internationella strokedagen som också är idag.

Jag har läst artiklarna och lyssnat på radioinslagen och kan känna mig lite privilegierad ibland som ändå inte är värst drabbad som inte är liggande 24/7 men jag ska erkänna att det finns en rädsla i mig att det ska bli försämring.

Jag tar hellre mer värk än orkeslösheten och energibristen och den här influensakänslan. Säger jag nu men när man sen har riktigt ont så vill man ju hellre vara lite trött.

Mitt lilla begränsade liv som ändå är rätt rikt vill jag inte gå miste om.

Jag vill kunna vara ute på promenader, njuta av naturen och gå med vovven i skogen.

Jag vill kunna fortsätta jobba.

Sen är det inte så mycket mer jag begär.



Må Gott