Snart är den här.

Idag är det sånt där härligt vinterväder med blå himmel, nån minus och så lite vitt på marken. Härligt man blir glad. Kanske mest för att det är sol och blå himmel. För jag hade blivit glad om det också varit plus och grönt :D

Men att hoppas och tro att vi ska få behålla detta väder över helgen är nog att hoppas på för mycket, För i morgon så är det enligt metrologen snörisk och grått och kanske kanske har vi sol igen på söndag. Alltid nåt.

Igår var det vinets dag och jag tänkte att ett glas rött till middagen skulle passa bra. Kollade på vinet jag drack förra fredagen när jag var på den italienska restaurangen men det skulle man beställa så jag fick titta ut ett annat.

Dottern hade gjort sin goda köttfärssås och den hade fått puttra länge på spisen. Det går inte jämföra en snabbgjord köttfärssås mot en som fått stå länge och puttra. Den senare bli så god.

Så det fick bli detta röda vin från Italien. Så pasta, köttfärssås och parmesan förgyllde en torsdagsmiddag.



Dottern hade inte tid att sällskapa med oss i köket så jag gjorde iordning en tallrik och ett glas rött och hon fick äta framför tvn i sitt rum. Det var ju handboll!

Men sonen höll mig sällskap i alla fall och efter att ha plockat undan så blev det att plocka fram ingredienser och resten av köttfärsen och göra biffar så idag blir det stekta biffar med kokt potatis och grönpepparsås. Och det blir även biffar till frysen.

Körde min son i morse och åkte förbi ett litet ica som brukar sälja färska räkor - 99:- kilot så efter att pratat ihop mig med ungdomarna så ska jag köpa och så har vi det i morgon. Gäller ju att passa på när det är bra pris.

Dottern jobbar i helgen, jobbar kväll idag och då blir det tidig morgon i morgon och hon är hemma på kvällen. Hon skulle ingenstans - handbollen!!!! ingen av kompisarna är intresserad av att titta så då väljer hon att stanna hemma och så jobbar hon sent på söndag så lite mys blir det då.

Har sovit gott i natt. Vaknade till hastigt vid 5 då dottern släppte ut katten från sitt rum och följde honom ut i köket. Mig väckte katten sen strax efter 7 och jag la mig då för att lyssna på boken och vid 9 väckte jag sonen och så blev det frukost och på med kläderna för att sen köra sonen och gå ut i det härliga vädret med vovven.

Måste erkänna - igår åt jag 2 semlor!!

Vi fick här på jobbet och sen ville barnen ha semlor så jag köpte 2 stora till dom och en mindre till mig. Så gott det är. Var inne på ett bageri/cafe och köpte också ett matbröd. Mandelbröd - surdeg med mandlar i. Sonen tyckte inte om det men jag tyckte det var helt ok men kanske inte jättefantastiskt men skulle kunna köpa det igen om jag är inne i den butiken och dom har det. Men det är alltid kul att testa nya smaker så länge det inte är russin eller annan frukt i brödet i bitar. Köper ju lingongrova ibland och det är gott men gillar inte att få stora bitar i ett bett av gott bröd.

Ikväll är det nya avsnitt ur Ann Cleeves deckarserie - Shetland. Men jag vet inte om jag kommer orka vara uppe tills det börjar klockan 22. Sent är det. Förra omgången var på 2 avsnitt och denna är på 6 avsnitt. Gillade dom första och jag tror jag någongång läst något av henne men det var länge sen i såfall.

Nu har jag också en ny bok på gång i öronen. S J Bolton - Livrädd.



Vald till en av årets bästa deckare 2013 av Lotta Olsson i DN.
»En psykologisk deckare som håller läsaren i ett gastkramande grepp.« VIOLA KONDRACKI, LITTERATURMAGAZINET
»En fantastisk spänningsroman.« TIDNINGEN KULTUREN

En våg av självmord sköljer över Cambridges universitet. Varje gång är det en kvinnlig student. Och varje självmord är begått under mer chockerande omständigheter än det föregående.
Polisen vet att det inte kan vara en rad sammanträffanden. Men de kan inte bevisa det.
Enda sättet att utreda fallen är att placera någon under täckmantel. En ung polis, en kvinna lika utsatt som de andra. Lika oförberedd på den mardröm hon möter.
Lacey Flint har all anledning att vara försiktig

S. J. BOLTONS kriminalroman Livrädd är en mörk och fängslande uppföljare till den hyllade Nu ser du mig och den andra boken om den unga kriminalpolisen Lacey Flint.

Har läst den 1:a så nu har jag denna och en till att se fram emot i det närmaste. Jag har nu bara några dagar kvar av den fria 3-månaders tiden hos Storytel. Det har varit trevliga månader med många böcker men jag är inte beredd att betala 169:- sen per månad då jag kan låna gratis på biblioteket. Och via biblioteket har jag många härliga böcker som bara ligger i min dator och väntar på mig.



Igår tänkte jag på en del olika saker. Jag har ju min upplevelse av min uppväxt. Från rätt tidig ålder så började min livsbägare fyllas - droppe för droppe och till sist så rann det över.



Där och då började jag ju också få mer bilder från uppväxten - det som jag kanske innan inte tänkt så mycket på mer än att jag haft känslor och åsikter om saker och ting blev väldigt påtagliga.

Det ska till en kris för att allt ska flyta upp till ytan. Det är också så att till sist så kommer det ikapp allt det som man försökt stuva undan långt där inne i minnet, i kroppen, i själen men det går till sist inte att proppa det mer fullt med elände och annat och då bubblar allt över och likt dominobrickor så faller allt både på plats men man faller också själsligt och det är både smärtsamt och oerhört jobbigt att försöka komma upp från den där djupa gropen man då hamnar i. Men jag har gjort det, accepterat delar av livet att det är så här det är. Saknar absolut vissa delar men har ju även valt bort andra för att kunna orka fortsätta att må så bra som jag bara kan.






När jag såg deckarna på tv häromdagen och man pratade om vad det är som gör att man kan ta död på folk som man gör i böckerna så får jag känslan av att alla har något djupt och lite svart i sin bakgrund och det är deras sätt att bearbeta sina livstrauman, livsöden och barndom.

Min livskrasch kom för ca 10 år sen. Det kanske är vanligt att det i 40-års åldern blir för mycket. Det är då man kraschar. Skilsmässan men jag kom ur den och var på toppen när jag fick nästa krasch och här sitter jag idag med stressrelaterade sjukdomar och försöker få livet att gå vidare. Och jag kan väl ändå glatt och tacksamt säga att idag är det trots allt elände rätt bra - för jag mår psykiskt bra och det är mycket värt när kroppen strejkar, gör ont och energin är på farligt låg nivå.

En i min nära närhet har också kraschat. Gått in i väggen, utmattningsdepression vilket också kom när livet ändå skulle vara på topp. Då livet inte längre är samma stressiga period då barnen är små och det är aktiviteter, jobb och annat.

Men man kanske inte så ofta kraschar förrän man just hamnat där uppe på toppen för det ska kännas när man ramlar nerför.

Hen har alltid haft svårt att säga nej, vill vara alla till lags, ställa upp och är den bästa man kan tänka sig. Haft sina motgångar i livet precis som jag men kanske inte med samma upplevelser på samma saker. Varit mer tolerant. En härlig familj som också haft problem med bokstavskombination på yngsta barnet. En lång resa även detta men med bra resultat mycket pga av föräldrarnas idoga arbete att detta ska fixas och tagit hjälp för att få det gjort. Det större barnet - välartat och skötsamt och ger inga problem. En sambo som (vad jag vet) är perfekt - dom har det bra. Bra jobb som hen alltid har älskat och då kan man ju ändå undra varför? Varför går personen in i väggen, blir utbränd, lite deprimerad, stressad med biverkningar som följer?

Jag är också här fullkomligt övertygad om att allt kommer ikapp. Det som hen inte själv upplevde som någon större jobbig traumatisk barndom har absolut satt sina spår. Att se all berusning på föräldrarna som fanns där under uppväxten.

Men här kommer säkerligen någon tycka att jag har helt och totalt fel men jag står fast övertygad om att detta påverkat och att det nu kommit fram till ytan. Man kan inte orka gå igenom livet med den bakgrunden oavsett om den var bättre än min på vissa sätt och sämre på andra.

Det spelar ingen roll om personen gått i över 40 år och mått bra, sett positivt och glatt på det mesta för till sist kommer tankarna om att något inte stämmer, att något är fel, att man inte mår bra och att nu har även hens bägare blivit full.

Men insikt, terapi, yoga och stöttning av sin omgivning, nära och kära så blir det bra till sist - det är jag övertygad om.

Och detta kom ju tack och lov i tid, det kunde blivit värre, en hjärtinfarkt, stroke eller djup depression med fibro och me som följd.



Så nu har jag fått ur mig dessa reflektioner, tankar, åsikter och djupsinne :D

Helgen stundar och ingen hundpromenad är inbokad och inga andra större måsten heller.

Det är med andra ord - rätt bra.



Må Gott