Trodde för ett tag att kanske så är det inte blåsigt ute idag. Det var den känslan jag får när jag sitter vid mitt köksbord, löser melodikrysset och tittar ut över ägorna - den lilla skogsbacken.
Där ute ser det ut som om det är ljuvligt med sol som strålar värmande ner och så blir jag bryskt påmind om att det är iskallt och inte alls så skönt ute för det blåser idag med - att inte det kan ge sig någon gång denna kalla nordanvind. Det har ju blåst hur länge som helst nu.
Och hur skönt det då ser ut att vara där utanför fönstret så drar jag mig för att ge mig ut. Jag ska vänta någon timme till för att låta solen komma lite mer upp på himlen den blå.
Jycken har gödslat vår backe inför den kommande växtsäsongen - han hade bråttom ut vid halv 10 och då var han ändå ute mitt i natten - för mycket riktigt dottern ringde vid halv 1. Jag hade då varit vaken en liten stund så hon väckte mig inte ur skönhetssömnen i alla fall.
Då där klockan 1 var det 10 minus! Så när jag sen kröp ner i sängen igen så åkte värmefilten på med högsta värmen - riktigt skönt är det.
Jag hade då sovit också i ca 4 timmar. Försökte sitta i soffan en stund men insåg att det sved så väldans i ögonen av trötthet så jag fixade inte att ens försöka sitta vaken och se något på tv. Somnade på en gång.
Och skam att säga skulle jag vilja gå och lägga mig igen och sova nu också. Känner mig långt ifrån pigg. Och det är i ögonen jag känner det mest. Dom vill liksom sluta sig hela tiden.
Och jag är så trött också på näsan. Jag har varit täppt på höger sida i veckor nu. Och det gör ju att jag inte får syre heller som jag ska. Har använt nasonex men det vill ändå inte ge sig. Och häromkvällen så kändes det tjockt ut mot örat och jag tänkte då för mig själv - nej inte öroninflamation också. Och det är väl också detta som gör att min tand värker - det hör liksom ihop.
Men jag ska inte gå och lägga mig. Jag ska gå och bädda min säng, plocka lite och dammsuga. Sen ska jag gå ut och gå och sen - ja då kanske jag kan vila lite eller så är jag vaken och lägger mig samtidigt som småbarnen gör - vid 7 på kvällen - men det är ju också attans trist men vad gör man när man känner att man orkar inte hålla ögonen öppna.
Men det är ju också konstigt att den här tröttheten är inte densamma som när man är sömning i normala fall - för jag kan ju fortfarande komma ihåg den känslan. Den här tröttheten är något helt annat och går liksom inte beskriva för andra.
Jag kan bara säga - Jag hatar den!
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar