Var tacksam

Ibland så förbannar man ju allt och alla för den situation man är i. Livet är hårt och orättvist.

Men ibland får man perspektiv som gör att ens elände plötsligt känns som en bagatell och jag egentligen inte ska klaga.

Fick precis ett telefonsamtal av min bror och en släkting som är väldigt nära -som en nära kusin än lite längre bort på pappas sida för jag har inga kusiner då hans bror aldrig fått några barn.

En sån trist och tråkig nyhet att hela huset har brunnit upp, totalt. När branden upptäcktes så var det redan övertänt och inget gick att rädda.

Ett av djuren dog i branden men inga andra personer har skadats - tack och lov!

Och varför - inga ljus har glömts kvar så det är något annat som orsakat det hela - ett elfel?

Och då blir man ju mer tacksam över att det inte skedde på natten när familjen sov.  Usch vill inte tänka på den konsekvensen.

Chocken är ju stor förstås och det går ju inte att ta in för de berörda vad som hänt men det kommer nog allt vad det lider.

Det är ju mycket som går förlorat, alla minnen och sånt men som sagt man får vara otroligt tacksam över att dom inte själva var kvar i huset när det började brinna - det gäller att komma ihåg detta.

Ja - sånt här lägger sorti på ens egen glädje. Det är en jobbig tid dom har framöver och jag hoppas dom ändå kan känna en glädje i juletid även om det kommer bli svårt kanske - men dom lever!

Det materiella får mindre betydelse och man tänker mer på sina barn och glädjen över att dom finns ihop med andra vänner, nära och kära.

Ja, det blev ett trist telefonsamtal.

Jag stod i köket när han ringde min bror, lyssnade på boken och höll på med att smälta choklad som jag nu har penslat över marsipanlimpan jag gjorde häromdagen.

Har också trillat julköttbullarna - kryddar med kryddpeppar till julen för att få dom mer juliga än annars.

Stucken med nålar både här och där har jag blivit idag också. Nästa p-spruta är inbokad till v 19 - och vet ni - vi är snart där -tiden går fort.

Sen ackupunktur och nu ska jag inte dit förrän i slutet på januari - tyckte allt att nålarna var mer onda i dag.

När jag var klar där hade dottern kommit från fikat med kompisar och satt i bilen och väntade. Blev en sväng förbi ica och köpa mjölk och bröd innan hemfärd och då blev det direkt att börja med middag - spagetti och köttfärssås - det var länge sen vi åt detta. Men det blev gott idag.

Nu känner jag mig både nedslagen och trött och tankarna kommer ju att hela tiden gå till den där branden. Klockan 9 ska jag se på sista deckaravsnittet och det som man genom att både lyssna på i deckare och titta är ju att man tycker det är en verklighetsflykt och det är sånt som inte händer men fakta är ju att det dagligen händer mord, olyckor och annat jobbigt så vad är det som gör att man tycker en spännande deckare är så bra?

Finns säkert svar på den frågan men hur den lyder - det kan jag inte svara på i alla fall men jag gillar deckare - så enkelt är det. Fast det är hemska öden i text och på tv eller film också i bild. Men det är ändå overkligt på något sätt. Tills man någon gång - gud förbjude - blir drabbad - då kommer man nog inte tycka det är lika trevlig verklighetsflykt.

Så vad är lite värk och trötthet - ja många gånger så är det ett rent helvete för man är ju ändå sig själv närmast och ens egna små bekymmer blir ju inte mindre för att någon annan blir utsatt.

Men idag är min värk och trötthet väldigt bagatellartat när jag tänker på min kära släkting och familj.