Den här dagen började bra! Not
Dotterns klocka och min ringde 06:30 då hade jag sovit gott mest hela natten. Just nu sover jag som en stock och skulle kunna göra det dygnet runt känns det som.
Ibland när jag blir riktigt trött mår jag illa och igår efter att jag hämtat hem dottern och vi satte oss i soffan i vardagsrummet med ett varsitt halvt glas vin för att mysa lite och prata så fick jag efter första lilla sippen en sån fruktansvärd illamående känsla så jag fick rusat ut i badrummet men det hände inget och det är jag glad för - för kräkas är bland det värsta jag vet och jag har inte gjort det sen jag blev gbp opererad och är tacksam över det men också nervös den dagen jag blir magsjuk. Vinterkräksjukan har vi klarat oss ifrån under alla år. Tack och lov.
Men jag fick sen ätit knäckebröd och vinet åkte in i kylen och jag gjorde mig klar för att gå och lägga mig 9 på kvällen. Hela dagen gick i trötthetens tecken.
Och somnade gott och har varit uppe några gånger med katten och på toa men kunnat somna om direkt utan att ligga och vrida och vända på mig.
Jaja, klockan ringde och jag somnade om och 15 minuter i 8 så tyckte dottern att det var dax att kliva upp så jag skulle kunna köra henne till jobbet och snabbt upp och på med kläder och iväg. Kallt var det. 6 minusgrader. Så när vi parkerat bilen hemma så skulle jag ta jycken på en snabb promenad och det var kallt om öronen så vi skulle gena över ett gärde. Det går en stig men den var som en isgata så vi gick på sidan om och poff så låg jag där.
Den smärtan, den gjorde mig illamående och samtidigt så reagerar man ju som så när man ramlar att man tittar ifall någon sett det hela och jag såg en man längre bort prata i mobiltelefon vid en återvinningsstation men han stod med ryggen emot så jag hade inte blivit upptäckt.
Sen kom den där mödosamma prövningen att resa sig upp. Och jag kände direkt när jag föll och slog mig att detta var inte bra för jag landade på den redan ömma axeln som jag haft såna problem med och bland det första jag också hann tänka var att nu går yogan åt skogen i alla fall vissa rörelser.
Så det blev snabbt hem till jyckens förvirring för han var inte klar. Han ville nosa mer på den där spännande ängen vi gick över. Men han hade ju inget val.
In och försöka ta av sig kläder, det gjorde så ont att jag fick hålla andan. Tog värktabletter och tänkte lägga mig en stund i min säng men insåg att det gick inte för om jag ska titta på tv så ligger jag på den onda sidan. Och palla upp med kuddar funkade inte heller men jag gick in i sonens rum för då ligger jag på höger sida. Så jag tog med mig ett täcke och la mig där, försökte slappna av och inte röra på armen och till sist somnade jag. Och sov flera timmar.
Vaknade till vid 11 och hade jag fortsatt blunda hade jag nog somnat om men jag vill inte vara så trött och vill inte sova bort en vacker dag så jag klev upp och åt frukost för den hade jag inte mäktat med tidigare.
Sen på med kläder och så gav vi oss ut jag och jycken. Och ni kan tro att jag gick försiktigt på vissa ställen där jag såg att det inte var riktigt grusat och jag höll mig på trottoarerna. Men det blev en skön lång promenad med solen i ansiktet och bok i örat. Jätteskönt var det så det är jag glad över att jag kom ut och gjorde.
Ser inte blå ut men känner mig totalt mörbultat och förhoppningsvis så är det bara mjukdelsskador och inte några senor som ska behöva bråka med mig - det räcker med dem som gjorde det innan.
Nu har jag fikat - en kopp kaffe på nymalda bönor. Gjorde ju ett försök igår och idag har jag malt de redan malda bönorna mer och till sist så kanske jag kan få grepp om det. Tycker det blir lite svagt trots att jag doserar som annars.
Det kanske beror på bönsorten jag valde.
Väntar på att telefonen ska ringa och det är dottern som slutar. Hon sa inget i morse men det skulle förvåna mig om hon inte ringde.
Dagens middag - inte en blekaste. Dottern ska ju träffa en kompis i centrum, gå på systemet och fika står väl på schemat och sen vet jag inte om hon kommer hem eller följer med henne och det påverkar dagens middag.
Just nu känner jag inte för mat och armen börjar värka medan jag sitter här och skriver.
Det är fredag men man är lite förvirrad över dagarna nu när man varit ledig så länge. Och det är flera dagar ledigt till men sen ska jag jobba onsdag och torsdag nästa vecka för att vara ledig nästa fredag igen.
Planerar inte för något speciellt på nyår. Jag blir hemma med min jycke för han gillar inte nyår och jag skulle inte lämna honom denna kväll, rädd, ensam och förtvivlad.
Fyrverkeri i all ära - jättevackert och så men ett gissel för oss som har djur och är rädd för detta. Och tyvärr så är det ju alltid någon som ska hålla på att smälla redan dagarna innan men jag hoppas att det i år blir lugnt här i området.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar